Född och uppvuxen på landet, visade Frank alltid ett vänligt och artigt uppträdande. När han fyllde 18 tog han beslutet att flytta till Stockholm för att hitta ett arbete, trots att hans familj försökte avråda honom. De tyckte att han lika gärna kunde arbeta kvar hemma på gården, men Frank var beslutsam och lyssnade inte på deras råd.
Hans mamma, som hade tagit hand om honom ensam sedan hans pappa gick bort alldeles för tidigt, ville inte gärna släppa honom iväg till storstaden. Frank fortsatte att studera och utbildade sig till bilmekaniker. Han skickade större delen av sina intjänade kronor hem för att hjälpa sin mamma att klara sig. Han gifte sig, men efter fem år tog äktenskapet slut eftersom hans fru var missnöjd med deras ekonomi. Trots detta var Frank omtyckt bland släkt och vänner.
Ändå trivdes Frank aldrig helt med staden. Han blev besviken när han insåg att många problem bara gick att lösa med pengar. Han längtade efter ett enklare liv med mer mening.
När han ringde sin mamma pratade de ofta om livet hemma i byn. Hon föreslog att han skulle flytta tillbaka, eftersom det fanns gott om jobb där. Ett annat råd var att han kanske kunde bli tillsammans med deras gemensamma vän, Linnea. Frank hade känslor för Linnea, men hans andra hustru – också från Stockholm – lämnade honom på grund av ekonomiska svårigheter.
Vid 40 års ålder bestämde sig Frank för att återvända till byn. Han fick arbete på den lokala sågverkfabriken, och den nya tillvaron gav honom stor glädje. Nu insåg han det verkliga värdet av ett samhälle där man stöttar och litar på varandra. Frank träffade Linnea igen och de gifte sig. Kort därefter fick de sitt första barn.
Det viktigaste av allt var att Franks beslut att flytta hem blev till enorm glädje för hans mamma. Han förstod plötsligt innebörden av det svenska ordspråket: Där människor är, finns det vinst. Med det nya livet, omgiven av byns värme och gemenskap, har Frank funnit riktig tillfredsställelse och en känsla av mening.
