När jag var 10 år och min lillebror bara 3, lämnade vår pappa oss. Han träffade en annan kvinna, som tydligen var snyggare än mamma. Pappa lämnade lägenheten till oss, men vi satt kvar med lånet som de tagit innan de gick isär. När mina föräldrar fortfarande var tillsammans gick jag i en bra skola, var med i tävlingar och klubbar och spelade basket på fritiden. Men efter skilsmässan förändrades allt.
Mamma fick jobba dubbla pass först som städerska och sedan som personlig assistent till en äldre, sjuk kvinna. Jag var tvungen att byta skola till en kommunal skola som låg närmare hemmet. Basketen fick läggas på hyllan, för mamma lämnade alltid min lillebror, Emil, hos mig när hon sprang mellan jobben. Allting kändes annorlunda och jag saknade mitt gamla liv. Jag tog studenten från gymnasiet, började plugga på universitetet i Lund och efter det började jag jobba. Det känns som att min lyckliga barndom försvann där någonstans på vägen.
