Kära dagbok,
I sex månader har mamma bott hos oss. Hon är nu 83 år gammal och sedan pappa gick bort har hon haft det svårt att klara sig själv ute på landet. Våra barn har flyttat ut för länge sedan, så det är bara jag och min fru kvar i vår tvåa i Uppsala. När jag tog hem mamma tänkte jag att det borde fungera.
Till en början sa min fru inget särskilt, men efter en vecka började hon irritera sig på mammas närvaro. Till och med småsaker skapade slitningar. En kväll sa hon:
Kan vi inte äta utan din mamma? Hon kan väl äta efter oss.
Varför det? frågade jag.
Det är bara enklare så. Jag tappar maten när jag ser hur hon tuggar utan tänder. Förlåt, men det blir svårt för mig.
Men vi blir ju alla gamla någon gång, svarade jag, och hoppades att hon skulle förstå.
Det är inte alls samma sak, svarade hon snabbt.
Det var inte bara maten. Mamma har problem med magen ibland och snarkar högt. Min fru började förbjuda mamma att komma ut i köket, och till slut ville hon inte att hon skulle lämna sitt lilla rum. Det kändes orimligt och jag blev frustrerad. En kväll sade min fru:
Jag trodde inte hon skulle stanna så länge. Jag orkar inte mer.
Vad vill du att jag gör? försökte jag.
Skicka tillbaka henne till landet. Hon klarar sig, precis som alla andra gamla. Varför ska jag känna mig som en främling i mitt eget hem, behöva stå ut med smaskande och lukt?
Jag gick runt med ångest. Vad skulle jag göra? Några dagar senare kom jag hem från jobbet och hittade mamma, uppklädd och med sin resväska, sittande i hallen.
Mamma, vad gör du?
Erik, snälla, skjutsa mig till äldreboendet.
Mamma, varför säger du så? Det behövs inte.
Hon såg på mig med sorg i ögonen.
Jag vill inte att ni ska skiljas på grund av mig.
Jag står maktlös. Mamma försöker övertala mig, men jag vet inte om jag någonsin skulle kunna förlåta mig själv om hon hamnar på ett äldreboende. Borde jag lämna allt och flytta med henne till landet? Hur bör jag göra? Det svenska samhället säger att äldre ska tas hand om, men hjärtat säger något helt annat. Jag hoppas verkligen att jag gör rätt val för oss alla.
