Min son och hans unga fru bor i en hyreslägenhet inte långt från mig. Jag bad min son om en extranyckel till deras lägenhet. Om något händer, vill jag gärna ha en nyckel nära till hands det kan ju vara bra.
Nu är jag ledig, och de är upptagna med sina jobb. Så jag passar på att gå dit på morgonen efter att de har gått till jobbet. Jag lagar köttbullar, rotmos och pyttipanna. Min son älskar dessa enkla men smakrika och mättande rätter, så jag tänker att han blir glad. När maten är färdig börjar jag städa också. Min svärdotter, Linnea, är faktiskt inte särskilt intresserad av städning.
Deras kläder ligger huller om buller i vardagsrummet, och disk ligger kvar i vasken. Jag tänker att jag kanske kan visa Linnea hur man håller ordning hemma. När de kommer hem är maten klar, allt är skinande rent och snyggt. Min son äter med god aptit, allt är frid och fröjd leva och vara lyckliga. Men nej. Linnea är alltid lite missnöjd. Hon äter nästan aldrig min mat, säger att den är alltför fet och inte hälsosam. Hon föredrar havregrynsgröt och sallader med örter.
Hon försöker ofta få mig att gå hem så fort som möjligt.
Efter ett tag insåg jag att alla har sitt eget sätt att leva och trivas. Det bästa är att respektera varandras olikheter och låta alla sätta sin egen prägel på sitt hem. Harmoni uppstår när vi låter kärlek och respekt styra, inte när vi försöker göra andra som oss själva.
