Vännerna brukade säga att mannen hade haft otur med sin fru, men ännu mer otur med hennes föräldrar.
Flickan kom från en välbärgad svensk familj och var van att få allt hon pekade på. Hon skickades till ett fint universitet i Lund och fick all hjälp hon behövde. När hon tog examen började hon arbeta, men alla pengar hon tjänade behöll hon själv, på sitt eget sparkonto. Hennes pappa uppskattade detta och kallade det kapitaluppbyggnad, men missade inte ett tillfälle att kritisera sin svärson för att han inte drog in tillräckligt mycket pengar till hushållet.
Du måste vara en trygg grund för att min dotter ska kunna luta sig mot dig som en klippa. Klarar du av att försörja henne om hon blir sjuk? Har du råd att ta henne med på semester utomlands?
Pengar var inget som det unga paret självt grubblade över, de var ändå nöjda med ekonomin de delade. Men svärfadern hakade upp sig på ämnet varje gång de sågs. Det gick så långt att mannen kände oro varje gång han skulle träffa sin frus föräldrar, och försökte alltid hitta något viktigt ärende för att slippa undan. Han hoppades i det längsta att slippa gå på svärfaderns födelsedag, men Astrid hans fru drog honom bokstavligen i örat, satte honom vid bordet och tvingade fram ett leende när alla pappans vänner kom för att gratulera.
Vad jobbar din svärson med egentligen? frågade plötsligt en av de inbjudna kvinnorna.
Han är en vanlig kontorsarbetare, svarade födelsedagsbarnet med ett hånleende, han bidrar med småslantar, min dotter är den enda som verkligen bär familjen.
Mannen hade fått nog av att ständigt bli förlöjligad. Det var både förnedrande och nedslående.
För det första är jag inte bara en vanlig kontorsarbetare jag är teamledare för planeringsgruppen. Och för det andra, min lön är inget att fnysa åt. Vi delar på utgifterna tillsammans. Tyvärr kan jag inte bli VD bara genom att knäppa med fingrarna och köpa villor och dyra bilar till min fru. Men om du ville din dotter väl, varför hjälpte du oss inte att köpa ett hus?
Svärfadern skrattade då gott. Det märktes tydligt att han trivdes med att provocera fram ilska.
Senare, efter att tårtan, ljusen och kaffet var avklarat, smet mannen ut på altanen för en cigarett. Svärfar kom ut och gjorde honom sällskap.
Inte illa, sa han fundersamt, du utvecklas verkligen. Du är inte dum du vet vad du är värd och nu kan du äntligen säga ifrån. Man måste inte svälja allt, annars står man still.
Mannen insåg att svärfadern provocerat honom med flit han ville få honom att tända till, för att pröva hur han skulle reagera. Pengarna var trots allt inte det viktiga det handlade om förmågan att stå upp för sig själv och den man älskar. Efter sitt utbrott på festen blev han genast mer respekterad av fruns föräldrar, och han kände sig plötsligt mycket tryggare med sig själv och sitt värde.
