När jag pluggade på universitetet och försökte jobba samtidigt fanns det aldrig några pengar över till mycket. Men ändå var jag rätt nöjd där och då livet var enkelt och bekymmersfritt. Jag och min fru hyrde en liten lägenhet i en förort till Stockholm, och vi hade inte ens börjat fundera på barn än. Först ville vi köpa en egen bostadsrätt, sedan kanske starta en familj allt enligt den svenska femårsplanen. Mina föräldrar är pensionärer och bor i Uppsala, och jag har en lillasyster som heter Saga. Saga är nyskild och har en grabb min systerson, Hugo, som precis har börjat ettan. Vår familj har aldrig simmat i pengar, men på något mirakulöst sätt har vi alltid lyckats skrapa ihop till det mest nödvändiga.
Allt flöt på rätt bra ja, åtminstone till en början. Jag tog examen och fick äntligen en befordran på jobbet. Plötsligt var jag chefens högra hand och lönen tog ett skutt åt rätt håll, minst sagt. Så jag och min fru, som heter Freja, slog till och tog ett bostadslån. Äntligen kunde vi köpa en egen tvåa i Sundbyberg! I samma veva bestämde vi oss för att ska vi förändra livet så gör vi det ordentligt. En månad senare deklarerade Freja, lagom nonchalant, att hon var gravid. Stora nyheter och stor panik. Vi började planera för tillökningen, och när familjen hörde om min befordran blev det såklart konfetti och hurra-rop på alla håll.
Men det dröjde inte länge innan det svenska dåliga samvetet knackade på dörren. Mina föräldrar tyckte att jag som ansvarstagande son borde hjälpa Saga och Hugo lite extra, nu när det var tufft för dem. Och Saga själv hävdade bestämt att man som storebror faktiskt borde stötta sina päron ekonomiskt nu när de lever på pension. Pengarna rann iväg. Ena veckan behövde pappa en ny jättestor TV för att hänga med i Vasaloppet, nästa vecka skulle Hugo helt plötsligt åka på svindyr klassresa till Gotland.
Freja började muttra surt för att hon satt hemma på föräldraledighet och knappt vågade handla ens ett paket knäckebröd, eftersom halva min lön försvann till släkten. Det är lite svårt att vara familjens bankomat när vi har vår egen bebis att tänka på, som hon diplomatiskt uttryckte det. Jag måste nog dra en skarp gräns annars är mitt Swishkonto tomt lagom till blöjleveransen. Och inte blir det billigare nu när bebiskläder kostar som min gamla cykel. Familjen är härlig, men ibland är det faktiskt dyrt att vara svensk.
