– Vi kommer att bo hos dig ett tag, för vi har inte råd att hyra en egen lägenhet! – Min vän berättade för mig.

Jag är en väldigt aktiv kvinna. Trots att jag är 65 år gammal lyckas jag fortfarande besöka olika platser och träffa många intressanta människor. Jag minns min ungdom med både glädje och vemod. Då kunde man resa vart man ville på sommaren! Man kunde åka till havet, tälta med vänner och arbetskamrater, eller ta en kryssning på någon av Sveriges vackra sjöar. Allt detta gick att göra med bara några få kronor.

Men nu hör allt det där till det förflutna.

Jag har alltid älskat att träffa folk. Jag har mött människor på stranden, i teatern. Många av mina bekantskaper har jag fortfarande kontakt med efter många år.

Jag förstod verkligen inte vem som kunde ha skickat ett sådant telegram till oss. Självklart åkte inte jag och min man någonstans. Men vid fyra på morgonen knackade någon plötsligt på vår dörr. När jag öppnade stod där Linnea, två tonåringar, en farmor och en man, med massor av bagage. Jag och min man var alldeles ställda, men vi lät de oväntade gästerna komma in i vår lägenhet. Linnea frågade mig:

Varför åkte ni inte bort för vår skull? Vi skickade ju ett telegram till er! Och dessutom kostar taxi pengar!
Förlåt, jag visste inte vem som hade skickat det!
Vi hade ju din adress. Här står jag ju.
Jag tänkte bara att vi skulle skriva brev till varandra, det var allt!

Linnea berättade sedan att en av flickorna just gått ut gymnasiet och bestämt sig för att börja på universitetet i Stockholm. Resten av familjen hade kommit för att stötta henne.

Vi ska bo hos dig! Vi har inte råd med hyra! Och ni bor ju så nära centrum!

Jag blev helt paff. Vi är ju inte ens släkt. Varför skulle vi låta dem bo hos oss? Dessutom fick vi laga mat åt hela familjen tre gånger om dagen. De hade med sig lite matvaror, men ingen lagade något. Jag fick ordna allt själv.

Till slut stod jag inte ut längre, så efter tre dagar bad jag Linnea och hennes familj att hitta någon annanstans att bo. Jag brydde mig faktiskt inte vart de tog vägen. Då blev det ett väldigt bråk. Linnea började slå sönder porslin och skrek hysteriskt.

Jag blev verkligen chockad över hennes beteende. Efteråt lämnade de lägenheten men lyckades stjäla min morgonrock, några handdukar och på något märkligt sätt även min största kastrull med kålsoppa. Jag har ingen aning om hur de lyckades ta med sig den, men kastrullen försvann alldeles spårlöst!

Rate article
Add a comment

;-) :| :x :twisted: :smile: :shock: :sad: :roll: :razz: :oops: :o :mrgreen: :lol: :idea: :grin: :evil: :cry: :cool: :arrow: :???: :?: :!:

– Vi kommer att bo hos dig ett tag, för vi har inte råd att hyra en egen lägenhet! – Min vän berättade för mig.
Vargen kom in på gården men kunde inte äta. Kvinnan tittade närmare på hans hals och utbrast: “Vem har gjort detta mot dig?”