Varför har du egentligen kommit hit till mig, mamma? Du har ju hela livet hjälpt Karin, så nu kan du lika gärna vända dig till henne om du behöver något! sa min son. Mattias föreslog inte ens att jag skulle komma in, han stod bara kvar i dörröppningen, hans ord kyliga och blicken främmande.
Men Mattias, ska du verkligen inte släppa in din egen mor? jag kunde inte hålla tårarna tillbaka och började gråta.
Mamma, jag förstår inte vad det här sentimentala ska vara bra för. Jag har fullt upp just nu och ingen tid för onödigt prat, Mattias var på väg att stänga dörren rakt framför näsan på mig, men då hörde vi plötsligt min svärdotters röst.
Mattias, vem pratar du med? ropade Lovisa och kom ut i hallen.
Oj, mamma är det du? Varför står du ute i kylan? Kom in, du fryser ju, sa hon och log mot mig.
Mattias ryckte på axlarna, vände sig om och försvann inåt huset medan jag skyndade mig att ta av skorna i hallen, tacksam över att Lovisa ändå brydde sig. Jag hade ett viktigt samtal framför mig.
Jag vet att jag gjort Mattias illa, även om jag först på senare år förstått det. Jag har två barn: min son Mattias och min dotter Karin. Och det blev ju så att jag alltid hjälpte Karin, och tänkte aldrig på att Mattias kanske också behövde sin mamma.
Jag var övertygad om att han klarade sig själv, för det såg ju ut så Mattias ordnade det mesta på egen hand. Men nu har jag insett att det han uppnått, klarade han delvis just för att visa mig att han klarar sig utan min hjälp och mina pengar.
Pengar hade jag, för jag har jobbat utomlands i tjugo år. Men det var alltid Karin jag skickade mina pengar till något jag verkligen ångrar idag. För Karin uppskattade aldrig det, och när jag verkligen själv hade det tufft, då vände hon bara ryggen åt mig.
Jag åkte till Italien när Mattias var arton och Karin sexton. Mina barn blev kvar hemma hos min mamma, då deras pappa övergav oss för länge sedan. Vi levde så knapert att jobbet utomlands kändes som den enda chansen att klara oss.
För de första euro jag tjänade i Italien började jag renovera huset hemma i Dalarna, mamma blev så glad när vi äntligen fick rinnande vatten och ett riktigt badrum.
Sedan berättade Karin att hon skulle gifta sig. Jag tyckte nog att nitton var lite tidigt, men jag försökte inte stoppa henne. Hennes man, Oskar, var från samma by, och de flyttade in hos oss.
Mattias och Oskar gick dock inte ihop särskilt bra, så min son förlovade sig snabbt och stack iväg. Hans flickvän, Lovisa, hade vuxit upp på barnhem och hade det svårt, men fick ett enkelt studentrum av kommunen, och där började de sitt nya liv tillsammans.
Karin var mycket tydlig med hur pengarna skulle fördelas:
Mamma, jag har ju stannat kvar hemma. Allt borde gå till mig, sa hon självsäkert.
Mattias sa aldrig något om pengar, och jag tyckte väl att det var rätt. Alla euro jag slet ihop gick till Karin att göra vad hon ville med. Mattias försörjde sig själv och tog ansvar för sin familj.
Sen blev det mer komplicerat. Min mamma gick bort, och strax efter det ville Karin skilja sig. Hon har alltid haft stark vilja det hon bestämt, det blir så.
Och vad ska du göra nu då? frågade jag Karin.
Jag följer med dig till Italien, svarade hon.
Vi flyttade båda till Italien, men Karin drog sig för de mest slitsamma jobben. Hon städade ibland, men all lön gick till hyran och maten.
Själv hade jag tur och fick jobb som vårdbiträde hos en äldre dam mat och boende ingick, så det lilla jag fick runt tiotusen kronor i månaden tog Karin hand om. Hon drömde om att skaffa en egen lägenhet i Italien.
För hon ville inte flytta tillbaka till Sverige, och övertalade mig därför att sälja huset i byn då skulle det gå snabbare att köpa något eget därnere.
Men inte ens det räckte. Jag sålde huset, vi hade lite sparat, och Karin började titta på lån för att klara resten. Men så gifte hon sig med en italiensk man, han betalade det som saknades och de flyttade in i sin lilla lägenhet.
Jag tänkte inte vidare på framtiden, så länge jag orkade arbeta. Men jag blev sjuk, och nu kan jag inte arbeta. Jag vände mig till Karin som vi kom överens om, men hon sa bara att det knappt fick plats för två som det var jag fick väl bli frisk och börja arbeta igen.
Jag ville inte lyssna på henne längre reste hem till Sverige, men nu har jag inget hem kvar. Bara en stor tomt kvar i byn, nästan en hektar, men den måste säljas eller så kan man bygga men med vilka pengar?
Därför vände jag mig till Mattias, för att be om hjälp med att sälja tomten, även om jag inte visste något om min framtid.
Sonens besvikelse på mig är så stor att han inte ens ville prata, men min svärdotter Lovisa släppte inte bara in mig utan kom också med en lösning.
Mamma, vi har ju letat länge efter en tomt för att bygga hus. Om du vill kan vi få bygga där, och när huset är klart får du bo med oss, föreslog Lovisa.
Mattias muttrade lite först, men gillade idén och mot slutet av kvällen verkade allt hans ilska bortblåst.
Lovisa lät mig inte gå, hon bjöd på middag, bäddade en säng åt mig och sa att vi skulle till vårdcentralen dagen efter.
Varför gör du allt detta för mig? frågade jag henne.
Jag har aldrig haft någon mamma. Nu har jag det, svarade Lovisa med ett leende.
Så blev det för mig: min egen dotter vände mig ryggen, men min svärdotter tog emot mig med öppna armar.
