En vanlig man skulle aldrig umgås med en alltför mager kvinna, vet du varför?
I över ett halvt sekel har vi fått strikta skönhetsideal upptrampade av media, och en besatthet av smalhet särskilt på senare år, där smalt blivit ett krav för kvinnor, likt underliga robotregler. Oavsett vad man tycker måste man anpassa sig, som om man vore en lydig hund, inte en människa. Annars lär du varken bli befordrad på jobbet eller få sällskap av någon hygglig karl.
Kvinnor väger sig som om deras kroppsvikt vore en dyrbar skatt från NK:s smyckesdisk, rädda för varje gram som vågen visar. Vanligt vackra kvinnor med klassiska former har försvunnit från tidningsomslagen. Men jag och mina vänner står emot det här.
Folk är olika: långa näsor, korta näsor, platta ansikten, uttrycksfulla ansikten, ljusa hår, mörka hår allt är vackert på sitt sätt. Men att tycka att en kvinna är mer åtråvärd bara för att hon har gått ner 40 kilo är helt förvirrat. Ingen sund svensk man skulle dras till nåt sånt.
Självklart letar vi inte efter någon som är så överviktig att hon har kinderna vilande på axlarna. Men lite rundhet är faktiskt ett plus för mig. Fyldiga kvinnor är ofta utmärkta kockar.
Det finns alltid mat i deras kylskåp; du blir aldrig hungrig eller osynlig. De älskar glädjen i mat och delar den med andra.
Om en kvinna påminner om en varm kanelbulle, kommer hon inte tvinga dig på diet eller vara vresig som en sur sill i drömmen om mandelformad pepparkaka. Hon serverar dig inte kokt korngryn utan kött tack, det fick man nog av under lumpen.
Du kan alltid knapra pizza och se en film mitt i natten när du inte kan sova. Och äta glass. Och viktigast hon tror inte att hon är någon nordisk supermodell, så det räcker gott att du finns där för henne. Men de där tysta smala sillarna får allting att handla om prestation. Därför har jag valt en lite bulligare kvinna och är lycklig med det.
