Det blev så att jag aldrig gifte mig och inte har några barn. Mitt liv har tagit många oväntade vändningar. Nu har jag fyllt 57 år. För bara några dagar sedan firade jag min födelsedag. Det var bara mamma och jag, tillsammans. Jag har ingen att bjuda in. Jag har inga vänner, och varken mamma eller jag har några släktingar kvar.
Vi bor ihop och stöttar varandra i vardagen. Mamma är 86 år gammal nu. Jag oroar mig ibland för vad som ska hända när hon inte längre finns här, men än så länge mår hon riktigt bra! Trots att åren går och hennes hälsa gradvis försämras, så ger hon sig aldrig. Hon brukar till och med gå ut och promenera själv.
Jag är pensionär sedan ett tag tillbaka, men jobbar fortfarande lite extra eftersom våra pensioner inte riktigt räcker till en vanlig tillvaro. Men jag blir inte själv nedslagen, utan är riktigt tacksam för att jag har min kära mamma hos mig. Många andra har det så mycket värre vissa har varken bostad, släktingar eller pengar.
Mamma och jag lever lugnt och stillsamt. På kvällarna dricker vi te, stickar och tittar på våra favoritfilmer eller svenska serier. På helgerna bakar jag bullar eller småkakor och bjuder in grannarna. De berättar om sina släktingar, och ibland känner jag glädje över att andra har det bra. Jag hoppas att mamma och jag slipper de stora motgångarna, och jag ber om det ibland i mitt stilla sinne.
Så här ser vår vardag ut just nu. Jag önskar bara att detta liv får pågå länge till för både mig och mamma…
