Jag hade en bästa vän som hette Kajsa. Vi har varit nära varandra i många år. Hon brukade ofta berätta för mig hur svårt hon hade det hemma allt för att hon under tjugo år bott tillsammans med sin man och sin mamma.
Hennes mamma, Barbro, var verkligen den där sortens person som utnyttjar andra, och det spelade ingen roll att det var hennes egen dotter hon behandlade så. För Barbro var allt aldrig riktigt bra nog. Trots att hon var 85 år så var hon fortfarande ganska pigg för sin ålder.
Barbro tyckte hela tiden att Kajsa var skyldig henne allt och påstod att Kajsa var skyldig henne sitt liv. När Barbro var gravid lämnade hennes man henne för en annan kvinna, och all sin besvikelse tog hon ut på Kajsa, som dessutom var väldigt lik sin pappa till utseendet.
Kajsa var aldrig den älskade dottern hon var mer hushållerska, städerska och slav än något annat. Hon jobbade hårt på två olika arbetsplatser, och när hon kom hem så började hon direkt dammsuga och laga mat. Barbro ville inte göra något hemma och klagade ofta, speciellt om Kajsa lagat något till middag som hon inte ville ha. Och du vet, stackars Kajsa brukade till och med säga upp sig tidigare från jobbet och ta sig över hela Stockholm bara för att laga exakt det som hennes mamma ville ha.
En dag, när Kajsa fyllde år, hade hon fixat en jättefin middag, och vi alla satte oss ner vid bordet. Men jag såg direkt att hon var riktigt ledsen. Hon berättade att det uppstått en stor konflikt med hennes mamma precis innan vi kom. Vi blev faktiskt kvar inte lika länge som vanligt den kvällen.
Nästa morgon fick jag veta att Kajsa inte längre fanns. Det visade sig att när vi hade gått hade Barbro bråkat med henne igen. Kajsa klarade inte trycket längre, hennes hjärta gav upp, och ingen ringde ambulansen. Hon somnade in under natten.
Det är helt otroligt hur en mamma kan förgifta sin dotters liv så och det känns fortfarande ofattbart för mig att Barbro fortsatte styra och ställa ända in i natten.
