Vet du, min man har en älskarinna. Det stör mig faktiskt inte alls, ärligt talat. Vi har till och med haft en fika ihop, hon och jag. Jag var inte arg på henne känns bara så fånigt att vara ovän med någon på grund av min man.
Vi satt länge och pratade över en kopp kaffe, och det visade sig att hon är en snäll och rolig kvinna. Efter samtalet kändes det faktiskt som att vi varit kompisar i flera år. Vi bytte till och med presenter! Otroligt ändå.
Sen bestämde sig min man och hans älskarinna för att ha ett låtsasbröllop, inget riktigt såklart. Jag tog det med ro och hoppade in i förberedelserna tillsammans med dem. Jag hjälpte älskarinnan, som heter Majken, att välja ut en vacker vit klänning och hon gav mig tips på vilken klänning som kunde passa mig bäst. Vi bestämde att vigseln skulle vara hemma hos oss i Uppsala. Jag agerade vittne hela grejen var nästan som på riktigt, det enda som saknades var själva registreringen på Skatteverket.
På bröllopsdagen var vi uppe tidigt och fixade det sista, sen började vi göra oss i ordning. Jag hjälpte Majken att få på sig klänningen och ihop fixade vi håret. På vägen till vardagsrummet lovade vi varandra skrattande att vi alltid skulle hålla ihop som vänner. Sen höll Majken och min man sina löften till varandra och bytte ringar. De kysstes så där som folk gör i filmer.
De tog bröllopsnatten hemma hos oss också. När min man somnat smög Majken ner i köket där jag satt och vi blev sittande länge och snackade. Det var riktigt trevligt. Vi upptäckte att vi har oväntat mycket gemensamt.
Jag känner mig verkligen inte förnedrad över något av det här. Snarare tvärtom jag är glad. Jag har fått en vän att gå i affärer med, promenera på gågatan, eller ta ett dopp ihop på Fyrishov. Ärligt, vi har roligare ihop än jag och min man någonsin haft. Relationer mellan kvinnor kan vara betydligt viktigare och härligare än allt det där med män.
Vad tycker du är inte det en ovanlig men ganska underbar vänskap ändå?
