Sigrid var inne på sitt sista år på universitetet när hon blev gravid. Hon berättade inte direkt för sin pojkvän om den glada nyheten, och det var först när hon var fem månader gången som Olof fick reda på det.
Varför teg du så länge? Du visste ju att jag alltid hållit på mina principer att vi inte skulle ha barn innan vi tagit examen och stod på egna ben, sa Olof.
Men det gör inget, jag har alltid känt att studier inte riktigt varit min grej, och jag vill ha en stor familj, svarade Sigrid.
Olof blev så arg att han slängde boken han höll i riktning mot henne.
Det kommer att lösa sig, vi bor hos din mormor ett tag och så får mormor hjälpa till med barnet, fortsatte den gravida flickan. Sedan kan vi skaffa ett till. Men först bröllop, så fort som möjligt.
Hör du dig själv? Hela tiden har du låtsats vara så snäll och förstående! Olof började packa sin resväska. Varför lämnar du mig nu? Du måste ju gifta dig med mig! Om du drar din väg tänker jag berätta för hela universitetet vilken person du egentligen är!
Jag tänker inte bo här med dig. Bo själv i en månad om du vill, sedan gör du vad du vill! När barnet föds får vi ta ett faderskapstest, och jag betalar underhåll, svarade Olof.
Tio år senare jobbade Olof på ett kontor i centrala Stockholm. Hans avdelningschef hade hört talas om att Olof hade en son.
Olof, har du kontakt med din son någon gång? frågade chefen.
Nej, jag känner honom faktiskt inte alls, svarade Olof.
Olof brukade ibland berätta för studenterna om hur han blivit bedragen av en tjej.
Så du lämnade henne ensam med barnet?
Nej, jag bara gav henne pengar, svarade Olof irriterat.
Hon säger att du knappt gav en krona, sa chefen.
Ja, och enligt henne har jag dessutom varit dum mot pojken, svarade chefen vidare.
Olof blev sur, för han hade ändå varnat Sigrid. Den här gången räknade han ut underhållet efter vad han officiellt tjänade, vilket blev mindre än vad han tidigare hade betalat. Sigrid hade nu varit gift i ett år, men enligt Olof var sonen nästan lika vild som hon själv hade varit.
