Du vet, min man hade en farmor. Han tillbringade varje sommar hos henne ute på landet, någonstans utanför Västerås. Hon tyckte aldrig det var besvärligt snarare tvärtom, det var nästan som tradition. På den tiden drev hon faktiskt sitt eget företag, helt på egen hand. Hon sålde medicinalväxter och örter till apoteken i stan, allt organiserade hon själv. Min man har ingen aning om exakt hur hon styrde upp allt det där, men han minns att hon tjänade väldigt bra särskilt med tanke på hur det såg ut då, det var ju inga småsummor, det rörde sig om rätt mycket kronor.
Farmor var verkligen en kvinna med känsla för det speciella, lite egen av sig. Hon älskade sin sonson och snålade aldrig med maten kylskåpet var alltid fyllt. Men nöjen godis, leksaker eller en glass på Pressbyrån nej, där var det tvärstopp. Inte ett öre fick han. Alla sa jämt, Hon sparar säkert till något. Och det spekulerades hej vilt, det ska du veta.
Hemma hos henne stod alltid två enorma, gamla garderober med massor av småfack allt låst med nyckel. När min man var liten frågade han nyfiket vad som fanns där inne, men svaret var alltid: “Det där är till jobbet. Sedan förändrades tiderna. Småföretagandet blev stort, men konkurrensen växte också så till slut gick hennes företag i graven. Då började hon istället jobba som naturläkare sån som tar emot folk hemma och försöker hjälpa med örter och råd. Hon tog aldrig betalt för det, men de som sökte sig till henne var ofta väldigt välbärgade.
Vi hälsade ofta på, även när hon hade det som tuffast. Hon levde otroligt enkelt på äldre dar. Kläderna var slitna och maten var verkligen sparsam knappt ens en knäckemacka ibland. Vi hade alltid med oss mat när vi kom, men hon ville sällan ha. Ni ska inte skämma bort mig, sa hon bara, Jag är van vid det här.
När hon gick bort, fick min man huset. Vi åkte dit för att börja med allt pappersarbete och upptäckte då något helt galet: hela hennes skafferi var fyllt till bredden med mat, men allting var minst tio år gammalt konserver, knäckebröd, sylt allt hade gått ut för längesen. Det visade sig att tacksamma kunder hade burit hem mat men hon hade knappt rört det.
Men det märkligaste var när vi öppnade de där stora garderoberna. Där inne var det fullt av dyra prylar från 90-talet kristallvaser, gamla porslinsfigurer, serviser, till och med en gammal Bang & Olufsen-radio. Inte bara en av varje heller, utan i mängder! Det kändes nästan som att befinna sig på ett litet museum av samlarobjekt.
Jag fattar fortfarande inte varför hon la alla pengar på grejer som till slut bara blev värda noll och ingenting? Hon levde verkligen motsägelsefullt, den där kvinnan. En gåta, rent ut sagt.
Min stackars svärmorsmor skrev över sitt hus på min man. När vi öppnade hennes garderober kunde vi inte tro våra ögon.
