Min väninnas son är en fantastisk kille. Han pluggade flitigt, tog examen, skaffade sig ett bra jobb och har arbetat hårt. Nu är han en framgångsrik företagare, med ett sommarhus i skärgården och en lägenhet i centrala Stockholm jag säger dig, en sån där typ som man bara drömmer om.
Men… som det alltid finns ett men han gifte sig med en tjej. En riktigt svår människa, från en problematisk familj, sur, svartsjuk och kall. Det här är inte min väninnas ord, som såg sin ende son hamna i hennes grepp, utan helt enkelt fakta.
Först såg den där kvinnan till att göra sig av med alla mannens vänner. “Varför ska de komma hit, de kommer bara för att dricka, de vill bara utnyttja er, de kostar bara pengar ni borde göra er av med dem”, sa hon.
Sedan började hon systematiskt kapa banden till hans släkt. Hans familj är stor och varm man firar högtider tillsammans, ringer ofta, de är en så fin gemenskap.
Hustrun började med att rulla med ögonen så fort någon släkting bjöd in dem, hittade på viktiga ärenden när de själva skulle dit och fick plötsliga migränanfall om någon skulle komma på besök.
Snart fanns bara mamman kvar som kom någon gång ibland, för hon längtade så efter sitt barnbarn. Och självklart saknade hon sin son.
Hustrun lyckades varje gång skapa ett drama.
Inte högljutt och skrikigt, utan lugnt med en syrlig min: Jag har sagt det femhundra gånger nu, men tydligen förstår du inte ta inte med billiga presenter, vi använder bara det bästa, och ändå kommer du med det där skräpet.
Sonen stod bredvid och nickade: Mamma, snälla.
Igår träffades vi några vänner. Väninnan grät och visade med darrande händer ett sms. Hennes svärdotter hade skrivit att hon och maken bestämt att mamman inte skulle komma hälsa på längre.
Med tårar i ögonen berättade hon att sonen ringt och sagt: “Mamma, du stör min fru. När du har varit här tar det tre dagar för henne att återhämta sig.
Men det är egentligen inte poängen. Där satt vi och suckade stackars dig, så sorgligt, vilken hemsk svärdotter.
Plötsligt sa en av våra gamla vänner: Vad har hon med saken att göra? Du har ju ändå uppfostrat en son som är kall och hjärtlös.
Jag protesterade men han kan ju inte göra något om hans fru är sådan! Han försöker för familjens skull, för husfriden, och tänk själv vilken fin pojke han var när han i sexan ritade ett morsdagskort åt dig till mors dag.
Vi kan visa det ännu ett hjärta och en blomma som han själv tecknat. Och om det inte vore för hustrun…
Då ryckte vännen på axlarna är en man inte dålig i grund och botten, kan ingen kvinna tvinga honom till sånt här. Sedan gick hon därifrån.
Och plötsligt föll allting på plats för mig.
Hela livet har jag trott att en god man bara kan dras ner av en dålig hustru.
Nu ser jag hur det egentligen är.
En människa agerar lågvatten för att det är hans eget val inte för att en annan tvingar honom till det. Vi bär alltid själva ansvaret för hur vi behandlar andra. Det är den sanningen man aldrig får glömma.
