Det finns många gripande berättelser om människor som återförenas efter många år. Detta är en sådan berättelse. Elins pappa lämnade familjen när hon bara var fyra år gammal. Hennes mamma uppfostrade henne ensam, men avsaknaden av en fullständig familj har satt sina spår hos Elin. Redan som liten försökte Elin hjälpa sin mamma med allt, och hon sökte extrajobb eftersom ingen annan fanns där för att försörja dem. Därför hade hon nästan inga vänner, gick sällan ut och blev ganska tillbakadragen.
Först när hennes mamma gick i pension fick Elin möjlighet att ägna sig lite mer åt sig själv. Då träffade hon en kille. Så småningom fick hon träffa hans föräldrar. Kort därefter friade Johan till Elin. De började planera ett storslaget bröllop, något Elin drömt om sedan hon var liten. När det blev dags att sätta ihop gästlistan började Elin fundera på att bjuda in sin egen pappa.
Hon hade dock varken adress eller telefonnummer till honom. Johan rådde då Elin att lämna inbjudningskortet till sin farbror, hennes pappas bror, eftersom han skulle veta var den borde skickas. Men på grund av ett litet misstag blev Elin försenad till vigseln på stadshuset. Ute öste regnet ner. Hon slet på sig kappan över klänningen och sprang ut i rusket. Då fick hon syn på en bil som hennes pappa stod bredvid. Utan att tveka klev hon in. Hon grät hela vägen. Hon hade väntat på denna stund så länge… Det visar sig att de har mycket att prata om.
