Som det sägs, varje familj har sina egna bekymmer och tyvärr har min bror, trots att vi växte upp under samma tak i Göteborg, tagit en bana som drog honom mot bråk och till och med ett fängelsestraff. För att skydda mig själv från hans destruktiva inflytande gjorde jag mitt bästa för att begränsa vår kontakt så mycket som möjligt. Livet tog dock en vändning när jag träffade en fantastisk kvinna Elin, med typiskt svenskt lugn och värme. Vi blev kära, och snart insåg jag att jag ville gifta mig med henne.
Så snart min bror fick nys om mitt förhållande började han sända sina vanliga gliringar och påpekade småaktigt att han ändå kommer att träffa henne så småningom. Jag tveklade länge ville inte att min blivande hustru skulle få dålig bild av min familj. Men till slut pressade omständigheterna mig att bjuda in honom till vårt bröllop, och Elin mötte honom faktiskt för allra första gången just på bröllopsdagen.
Min bror lovade mig att han skulle uppföra sig och inte ställa till med något men som väntat höll han knappast löftet. Det var tydligt att han alltid burit på en slags avundsjuka mot mig, och han såg bröllopet som en chans att ge igen. Inför släkt och vänner gav han sig hän åt att förolämpa Elin, utan någon som helst skam. Jag försökte medla och lugna situationen, men när Elins förtvivlade rop hördes kastade jag mig mellan dem. Han bemötte mig bara med ilska och hot, och gjorde klart att han utan tvekan kunde tänka sig att skada sin egen bror för en kvinnas skull.
Min brors uppträdande förmörkade det som skulle ha varit en av mitt livs lyckligaste dagar. Han vägrade erkänna sitt fel, vilket gjorde det hela ännu mer smärtsamt och besvikelsen desto större. Efter allt det här tog jag mitt livs kanske svåraste beslut att ta avstånd från honom. Jag undviker numera släktträffar där han är med, även om det innebär att jag får ta emot påhopp från andra i familjen. Det är svårt att försöka ha kontakt med någon som inte verkar vilja ändras. Även om han ofta ringer och påstår att han ångrar sig, känner jag mig tveksam till att folk verkligen förändras på djupet.
Den här händelsen lärde mig hur nödvändigt det ibland är att sätta gränser, även gentemot de som står oss närmast. Egen lycka och trygghet går först och det är inget att skämmas för.
