Jag är 38 år gammal och sedan två år tillbaka bor jag tillsammans med en man som är fem år äldre än jag. Hans namn är Hans, och han har varit gift tidigare, har två barn och en före detta fru, Elin, som är arbetslös. Varje kväll hör hon av sig, ber om pengar eller hjälp med något.
Själv har jag aldrig varit gift och har inga barn. Några kanske tycker att jag inte förstår hur det är att ha familj och barn. Men det gör jag, och jag förstår också att det inte är rimligt att leva tillsammans med någon och ständigt behöva dela honom med ett förflutet som aldrig släpper taget.
Elin, Hans ex-fru, verkar vilja ha honom tillbaka. Hon ringer varje dag det är alltid något som har hänt. Hans åker till dem direkt efter jobbet och kommer inte hem förrän sent på kvällen. Inte ens på jul kan vi fira i lugn och ro, bara vi två. Hon ringer alltid, det är alltid något nytt. Men varför måste Hans åka?
Hans har en stor släkt och många vänner, alla bor i närheten här i Uppsala. För mig känns det ganska självklart att hon försöker få tillbaka honom. Jag är trött på att alltid vara den andra. Men vad ska jag göra lämna honom? Att prata med honom har inte lett någonstans.
Det jag har lärt mig är att man inte kan ändra på andra människors handlingar, bara på sitt eget sätt att reagera. Jag har insett att min lycka och trygghet måste komma från mig själv ibland måste man våga sätta gränser, även om det är svårt, för att hitta det som är bäst för ens eget hjärta.
