När människor är vänner med varandra, som ett gammalt och gott äktenskap, uppstår förr eller senare meningsskiljaktigheter. Ju fler personer det blir, desto fler blir dispyterna och missnöjena.
En gång berättade min vän Björn för mig om hur de firade nyår med sina vänner. Vanligtvis brukade tre familjer fira ihop hemma hos någon av dem, men förra året tackade en familj nej och valde att åka till sina föräldrar istället.
Så de två kvarvarande familjerna bestämde sig för att dela upp festligheterna först hos den ena, sedan hos den andra. I vanliga fall brukade de slå ihop pengarna och köpa mat, dryck och allt som behövdes tillsammans.
De samlades såklart allihop, med barnen i släptåg. Middagen varade ända till midnatt. Men precis efter tolvslaget såg de hur värdparet, Karin och Mats, började samla ihop tallrikarna och ställa in maten i kylskåpet. Först fattade ingen vad som höll på att hända, men när Mats rullade fram dammsugaren blev allting plötsligt väldigt tydligt. Det var ett diskret men tydligt tecken på att det var dags att börja ta på sig ytterkläderna och lämna huset. Inte särskilt artigt eller hur?
Det intressanta är att när de senare gick vidare till de andra vännernas hem, var det ingen som hade bråttom iväg. Där satt man kvar tills solen steg, åt rester av Janssons frestelse, skrattade och sjöng med i dragspelsmusiken på radion.
Tja, dammsugaren hjälpte kanske Mats att få lite lugn och ro, men han är bara väluppfostradNär Björn berättade det för mig, skrattade vi båda åt den där dammsugaren som rullade in som en obarmhärtig festpolis. Ändå låg något annat kvar och gnagde. Kanske skaver sådana där små hövligheter ibland, när livet blir för inrutat och vi glömmer bort varför vi samlas från första början.
Karin och Mats ville ha ordning och sova tidigt, men hos de andra tappade alla räkningen på timmar och skratt. Det är väl just det som gör vänskap så märklig vissa kvällar finner vi vägen hem innan festen knappt börjat, andra nätter stannar vi tills morgonen själv slår oss i ryggen med sitt sneda ljus.
När Björn avslutade sin historia, gick tankarna tillbaka till de där nyårsnätterna då ingen ville vara först att gå. Vänskap liknar kanske ett långt äktenskap, fullt av missförstånd och dammsugartecken men lika ofta hittar vi varann runt ett köksbord bland pyttipanna-rester och fnissande barn. För det är ju just de stunderna, de oplanerade och utdragna, som vi minns och bär med oss. Nästa år, sa Björn, skulle han själv bjuda in till fest och gömma undan dammsugaren tills gästerna dansat färdigt.
