Jag är 70år och har aldrig gjort av med någon liten människa och det har jag ingen som helst ångrar. Faktum är att jag trivs som en katt i en solig fönsterbräda med det liv jag byggt upp, utan barn.
En dag, när jag var på hudläkaren på Karolinska Institutet i Stockholm, fick jag stå i den långa kön i väntrummet precis som man gör i Sverige när man väntar på sin tur. Där mötte jag en dam som förändrade min syn på världen.
Hon var prydligt klädd och bar ett sånt stilrent sätt som bara en kvinna i sextiosju år kan lyckas med, även om hon först såg ut som en 65åring. När vi började prata kom det fram att hon faktiskt passerat 70klivet.
Hon berättade att hon två gånger hade gift sig, men nu stod hon ensam. Det första äktenskapet slutade i skilsmässa. Redan från början hade hon sagt åt sin man att hon inte ville ha barn. Han gick med på det, men när hon fyllt 30 fick han återigen upp fram idén om att hon skulle bli mamma någon gång. Den drömmen kom aldrig, och efter flera diskussioner gick de åt varandra.
Sen gifte hon sig med en man som redan hade en dotter från ett tidigare förhållande. Allt gick smidigt, för frågan om barn kom aldrig upp igen. Han hade inget emot att hon valde att vara barnlös, han hade redan en egen dotter som räckte.
Denna man gick tyvärr bort, och sedan dess bor hon ensam i ett rymligt hus i en förort till Göteborg. Hon menar att ensamhet är inget problem hon har ju sällskap av sin växtsamling och sina kattungar.
Många tror att man i hög ålder behöver barnen som stöd, men hon har en annan uppfattning: barnen växer upp, går sin egen väg och bygger sina egna liv, precis som man själv gör. Därför har hon aldrig känt ett behov av att bli mamma.
Hon ångrar inte sitt val varken nu eller någonsin. Hon lever ett fullvärdigt liv, tillfredsställer sina egna behov och kan med ett blink i ögat säga: Och om du vill ha ett glas vatten, så får du gärna betala för det men bara om du har med några kronor i påsen.
Vad tycker du om den här lite ironiska men ändå hjärtligt ärliga tolkningen av lycka och livets mening?
Sammanfattningsvis visar hennes berättelse att oberoende och egen förverkligande kan stå i centrum för ett lyckligt liv, utan att man följer den traditionella vägen med barn och familj. Tillfredsställelsen kommer i första hand från den mening man själv ger sin tillvaro.
