Mor min blev redan arg på mig när hon fick veta att min mans släktingar hade bjudit in oss att komma till dem i sommar. De bor vid havet och skulle mer än gärna ta emot både mig och min dotter hela sommaren. Självklart ville jag resa dit; doktorn hade nämligen rått oss att låta barnet få havsluft på sommaren, så att hon skulle hålla sig friskare under resten av året.
Men min mamma började gråta och tyckte det var otänkbart, för under sommaren är det så otroligt mycket att göra i trädgården och hon klarar sig inte själv. Hon förlitar sig väldigt mycket på min hjälp. Dessutom anklagade hon mig för att jag inte hjälpte henne tillräckligt förra året. Och det stämmer, för då var ju min flicka bara några månader och jag hade knappt någon tid över för att sköta mammas trädgård.
Redan på gymnasiet hade jag fått nog av trädgårdsarbete hos mamma. Medan alla andra kunde njuta av sommarlov och ledighet, var jag där nästan dagligen, beväpnad med en lista över allt som skulle göras: rensa ogräs, vattna och ta hand om allt möjligt. Föräldrarna jobbade ju, så de kunde bara vara där under helgerna. Så jag hade knappast något val – min fritid blev trädgårdstid.
Medan de andra barnen cyklade runt, badade och lekte, stod jag med händerna i jorden och försökte rädda mammas tomater. Allt för att min mamma skulle kunna komma ut till sina favoritrabatter på helgen och ändå sucka över att jag gjort allt fel.
När jag började på universitetet ville jag tjäna lite extra pengar på sommaren. Men så klart fick jag bara ännu fler pikar om hur egennyttig jag var.
Efter att jag gift mig försökte mamma snabbt dra in min man, Nils, i arbetet. Men han följde bara med några gånger; han förstod snabbt att arbetet där tog aldrig slut och gav inget tillbaka, så han vägrade sedan. Mamma var skandaliserad, för hon menade att allt hon odlade var både till henne och oss. Men Nils påpekade att det var både lättare och billigare för oss att bara handla allting på ICA, än att slita i morfars gamla potatisland vecka efter vecka.
Jag själv slutade också gå så ofta dit, trots att mamma ringde och klagade på längre och längre avstånd. När jag sedan blev gravid löste sig problemet av sig själv – jag klarade helt enkelt inte att arbeta i trädgården när jag led av all värme.
Efter att min flicka, Sigrid, hade fötts, hoppade jag helt över hela trädgårdssäsongen. Mamma antydde på sitt vis att man kanske ändå skulle kunna kombinera trädgårdsarbete med småbarnsliv, men erkände ändå att det nog inte skulle fungera så bra det året. Men hon gjorde övertygade planer inför nästa sommar.
Mammas argumenterade nu att, tills dess skulle Sigrid vara större, vi kunde hjälpas åt med barnet, och jag kunde återigen hjälpa i trädgårdslandet.
“Barnet kommer må så bra av det! I stan är det avgaser och damm rakt igenom all grönska, men på landet är det rent och fint – frisk luft och sol. Vi kan köpa ett litet plaskdamm och sätta upp ett parasoll så Sigrid kan plaska”, drömde mamma högt.
De där framtidsutsikterna värmde mig inte alls, men jag teg för husfridens skull. Mina drömmar såg nämligen helt annorlunda ut.
Under julhelgen hälsade min svärmor på tillsammans med sin syster – moster och gudmor till min man. Han står mycket nära henne, ser henne nästan som en extramamma. Mostern och hennes man bor vid havet utanför Halmstad, i sitt eget hus. Deras vuxne son har flyttat utomlands för att jobba, så nu är det bara de två där hemma.
De bjöd in oss att tillbringa sommaren hos dem, utan någon hyra förstås. De försäkrade att vi var mycket välkomna.
Först trodde jag kanske att de bara var artiga, men moster ringde upp Nils flera gånger och påminde om att de verkligen ville ha oss där. Nils kan förstås inte ta semester hela sommaren, men han hinner ta en vecka i början av sommaren för att följa med mig och Sigrid dit och en vecka i slutet för att köra oss hem.
Vi längtade efter att få vistas vid havet, särskilt eftersom doktorn menat att det vore det bästa för barnet. Jag kände mig beslutsam! Men då började mamma sin långa klagotirad.
Plötsligt var solen farlig, och vad skulle vi egentligen göra bland “främlingar”? Och ärligt talat, skulle inte hennes trädgård vara ännu bättre för Sigrids hälsa? Dessutom erinrade hon sig att hon minsann skött hela förra sommaren ensam. Att jag nu var så övertygad om att ändå åka, gjorde henne än mer upprörd.
För naturligtvis, vem skulle i sitt fulla förstånd när valet står mellan trädgård och hav välja trädgården? Särskilt när man ändå inte behöver någonting därifrån. Vi handlar allting vi behöver på Coop, och mammas hemlagade inläggningar och sylt står fortfarande orörda i matkällaren i mängder… vi tycker inte ens riktigt om det.
