Min pappa har förbjudit mig att lyfta upp min dotter, för han oroar sig tydligen för att jag är alldeles för snäll mot sitt barnbarn. På sistone har min dotter börjat krypa, och varje gång jag smyger ut ur rummet, tar hon sig efter mig, ivrig att bli buren. Hennes morfar muttrar då att jag inte ska skämma bort henne och menar att hon lär sig bäst genom att få rumla omkring på golvet ibland. Men ärligt talat kan jag inte låta bli det slutar alltid med att jag kramar henne ändå, och ibland undrar jag om jag kanske är för hönsig.
Jag får erkänna att jag är rätt mjuk när det gäller henne. Jag tröstar henne direkt när hon gnäller, överöser henne med kärlek och undviker helst att höja rösten. Kanske försöker jag kompensera för det jag själv saknade som liten. Jag växte nämligen upp på ett barnhem i Stockholm efter att mamma gick bort, och träffade aldrig mina biologiska föräldrar. Mina nuvarande föräldrar, min kusins familj, tog hand om mig när de fick höra om vad som hänt och gav mig ett nytt hem.
Det var trassligt i början. Min styvpappa var rätt kylig och min styvmamma jobbade konstant för att hålla hushållet flytande, så det fanns inte mycket utrymme för gos. Jo, de brydde sig, men de visade det… tja, väldigt svenskt. Så jag lärde mig drömma ihop min egen saga istället, där jag var huvudpersonen en prinsessa i ett kungarike av omtanke.
När jag blev äldre började jag krama tag i minsta spår av bekräftelse, särskilt i relationer. Jag blev expert på att klamra mig fast vid folk som verkade intresserade och släppte aldrig taget, även när relationen inte var sund. Faktum är att jag satt fast i ett urtrist förhållande i fem år, rädd för att tio tomma år av ensamhet väntade runt hörnet. Min man idag är omtänksam och vet delar av min historia, och han stöttar mig men han känner inte till allt. Trots mitt bagage kan jag inte låta bli att överösa min lilla Ingrid med kärlek. Hon ska inte gå miste om något. Hon ska få all svensk kärlek ett barn någonsin kan få så mycket mer än jag fick med mig från barndomen på barnhemmet i Sundbyberg.
