Birgitta, matematiklärare, gör sig redo för att fira sin kära vän och kollega som hon delat tusentals promenader till skolans portar med, sida vid sida, i fyrtio år. Tidigt på morgonen väljer Birgitta noggrant ut en blus och en fin kjol. Trots den nyligen härjande stormen och vattenpölarna utanför går hon till närbutiken för att köpa en tårta och blommor till vännen.
När Birgitta går försiktigt på trottoaren kommer en bil med en blond kvinna bakom ratten susande förbi och stänker ner både Birgitta och hennes presenter med smutsigt vatten från pölarna. Kvinnan ropar, hånfullt: Men lilla mormor, vart har du tänkt dig i den där utstyrseln? Klockan är ju redan mycket! Mormödrar ska vara hemma vid den här tiden!
Birgitta blir både upprörd och sårad av de respektlösa orden och svarar bestämt: Jag har viktiga saker att ta itu med! Skäms på dig! Situationen trappas upp och Birgitta blir kritiserad för sitt sätt att gå bredvid pölen.
Just då öppnas porten till ett stort hus där intill och ut kliver en kraftig, välklädd man med välkänd aura och trygg blick. Den blonda kvinnan ändrar omedelbart attityd, försöker le och spela trevlig.
Mannen frågar undrande: Hur står det till här ute? Den blonda kvinnan snäser: Det är den där gamla damen som ställer till besvär och stör mig. Men när mannen ser Birgittas ansikte lyser han upp av igenkänning och utbrister: Birgitta, vad roligt att stöta ihop med dig igen! Han omfamnar varmt sin gamla favoritlärare från skoltiden, och när han inser att hans egen sekreterare av misstag stänkt ner Birgitta, börjar han genast be om ursäkt.
Mannen tar på sig ansvaret för sin medarbetares beteende och insisterar på att den blonda kvinnan ber om ursäkt till Birgitta. Kvinnan mumlar motvilligt ett svagt Förlåt. Efter hennes beteende beslutar mannen att avskeda henne. Sedan hjälper han Birgitta hem, väntar medan hon byter om, och köper nya blommor samt en stor gräddtårta för att fira kollegans födelsedag på riktigt svenskt vis.
