Du, jag måste berätta om något som hände med min kompis. Erik kom hem efter jobbet helt som vanligt, men blev snabbt förbryllad när han märkte att hans fru, Linnea, och deras lilla son, Algot, var spårlöst borta. Han blev lite orolig det var tyst och tomt hemma, och ingen liten kille som kröp runt fötterna på honom.
Så Erik kikade ut genom fönstret och såg att grannfrun, Siv, gick ut från sitt hus med Algot på armen. Det visade sig att Linnea, ganska hastigt, hade lämnat Algot hos Siv för att ordna något viktigt ärende.
Erik har ju bytt blöjor förr, du vet, men det gnagde i honom varför Linnea bara försvunnit sådär utan att säga något. Samtidigt blev han tacksam när han hittade lite mat Linnea ställt in i mikron åt honom, så han slapp laga själv.
Men du vet, tiden gick först en halvtimme, sen en timme, två, till och med fem timmar. Erik blev bara mer och mer nervös. Han försökte ringa Linnea om och om igen, men mobilen gick bara till röstbrevlådan, ingen svarade. Varje minut kändes längre än den förra.
Till slut hade Algot somnat och låg i sin spjälsäng, men Erik var fortfarande uppe orolig som tusan och väntade på någon sorts tecken från Linnea.
Då ringde äntligen telefonen. Erik kastade sig över luren och började direkt bombardera Linnea med frågor om var hon höll hus, vad hon hade gjort hela dagen. Men istället för att svara undvek hon allt och drog bara till med att hon inte tänkte komma hem mer. Hon sa: Du får ta hand om Algot själv från och med nu.
Alltså, Erik var i total chock. Han trodde nästan att någon skämtade med honom. Men det var på fullaste allvar han stod där ensam, i den svenska natten, med ansvaret att vara både mamma och pappa för lilla Algot. Det är så sjukt mycket att ta in, men han gjorde sitt bästa där och då.
