Jag måste bara berätta om vad som hände med Linnéa. Du vet, efter att äktenskapet med Anders bara inte höll längre. Hon försökte verkligen hålla masken, du vet, inte visa några känslor speciellt inte framför honom, för han förväntade sig att hon alltid skulle vara cool och samlad. Det enda Linnéa ville var lugn och ro, men hon var helt vilsen om vad som skulle hända härnäst.
Du vet ju hur det är, många par skiljer sig när kärleken bleknar och det där perfekta livet som visas upp i tidningarna bara känns omöjligt att uppnå. Så, när skilsmässan väl var ett faktum, fixade hon ett jobb med nattpass för det var ju det som fanns. Men såklart blev det strul direkt, för lilla Olle behövde passning hela tiden. Visst, han gick på förskola, men den stängde vid sju, och hon hade ingen att lämna honom hos efter det.
Så Linnéa bad Anders du vet, exet om han kunde ta Olle på kvällarna när hon jobbade. Men han bara skakade på axlarna och sa kallt att det inte var hans problem, varför han skulle behöva ha honom i stället för henne? Linnéa blev paff först, men sen tog hon sig samman och sa ifrån. Hon sa att de båda är föräldrar, rättvist och lika, och ansvararna är delade, liksom. Han får ju också ta sitt ansvar – inte bara betala underhållsbidrag på några tusen kronor varje månad, utan även faktiskt engagera sig. Men hon var tydlig: hennes prioritet är att Olle ska vara hos henne.
Hon kämpade på, försökte balansera nätter på jobbet med att vara mamma och det var tufft, alltså. Hon var helt slut ibland, fick panikattacker och kroppen sa till slut ifrån. När inget funkade sökte hon hjälp hos vårdcentralen. Men där, istället för stöd, så muttrade läkaren nåt om att hon struntade i sitt mammaansvar för att skaffa en ny familj, eftersom Anders hade träffat någon direkt efter skilsmässan. Det där sved på riktigt, speciellt när hon märkte att Anders såg Olle mer som ett problem eller ett hinder i sin nya tillvaro. Inte mycket till hjälp därifrån alltså.
Till slut blev det som ett litet krig där Anders, självisk som få och principlös, ändå fick det som han ville och lilla Olle kom liksom i kläm. Linnéa fattade aldrig riktigt varför hon och Anders ens gifte sig, det var som ett enda stort frågetecken, och speciellt när det kom till hans beteende mot Olle. Trots allt vägrade hon låta hans egoism få sista ordet. Hon lärde sig hantera svårigheterna, bit för bit, och satte alltid Olle först. Hon vägrade ge upp och såg till att hennes älskade son fick precis den trygghet och kärlek han förtjänar, även om hon fick börja bygga sitt eget liv, alldeles från början.
