Lät honom bo här
Pappa, vad är det här för nya grejer? Har du plundrat en antikvitetsaffär? Linnea höjer på ögonbrynen och granskar den vita virkade duken på sin byrå. Jag visste inte att du gillar såna gamla saker. Din smak påminner verkligen om farmor Elsas…
Oj, Linnea? Vad gör du här utan att ringa först? Lars Henriksson kommer ut från köket. Jag… eh, jag väntade inte på dig…
Han försöker se glad ut, men det är något skuldmedvetet över hans blick.
Det är tydligt att du inte väntade, säger Linnea och skruvar på sig innan hon går mot vardagsrummet, där fler upptäckter väntar. Pappa… Var har du fått allt detta ifrån? Vad händer egentligen här?
Linnea känner knappt igen sin egen lägenhet.
…När hon fick den efter farmor Elsa var det ett dystert skådespel. Sliten 70-talsmöbel, en klumpig tv på ett avskavt sidobord, rostiga element, tapeter som sedan länge gett upp… Men det var hennes alldeles egen bostad.
Då hade Linnea redan sparat ihop lite pengar och satsade dem på renovering inte vilken som helst. Hon valde skandinavisk stil: ljusa färger och minimalism gjorde tvåan mycket rymligare. Hon lade hela sitt hjärta i att hitta rätt gardiner, fluffiga mattor, och noggrant utvalda detaljer.
Men nu hänger en enkel syntetgardin där hennes tjocka mörkläggande gardiner brukade sitta. Den italienska soffan är täckt av en glansig filt med en morrande tiger. Bordet pryds av en illrosa plastvas med lika illrosa konstgjorda rosor.
Det är bara början. Det som oroar Linnea mest är lukterna. Från köket hörs det fräsande ljudet av fett och en skarp doft av fisk. Det luktar cigarettrök, trots att hennes pappa aldrig rökt.
Linnea, du förstår… säger Lars till slut. Det är så här… Jag är inte ensam. Jag skulle ha berättat tidigare, men… det blev aldrig av.
Inte ensam? Linnea ser förvirrad ut. Pappa, vi kom överens om att du skulle bo här själv!
Men Linnea, du måste förstå livet slutade inte med din mamma. Jag är ju fortfarande ganska ung. Jag har ju inte ens fått pension än. Har jag inte rätt till ett privatliv?
Hon blir mållös av överraskning. Visst, han har rätt att träffa någon ny. Men i hennes lägenhet?
…Föräldrarna skildes förra året. Mamma tog det hela med ro, tycktes till och med lättad, och la all sin energi på sitt eget välbefinnande och sina vänner. Hon hade så många kontakter att hon aldrig blev isolerad.
Men pappa blev illa berörd. När han återvände till sin gamla för-livet-lägenhet blev han chockad. Den hade hyrts ut till hyresgäster i över tio år; en av dem somnade med cigaretten tänd. Pengar till renovering fanns inte, och till sist glömde han bort lägenheten. Han sålde den inte, men planerade heller aldrig att bo där.
Bo där gick knappt. Väggarna var täckta av sot, fönstren trasiga, mögel i fönsterkarmen… Det kändes mer som en skräckfilm än som hem.
Linnea, jag har ingen aning om hur jag ska klara mig… sa pappa då, djupt bekymrad. Det är farligt att vistas här, och innan vintern är jag inte klar med renoveringen. Jag har inte råd med allt. Fryser jag ihjäl så är det väl så.
Linnea kunde inte låta honom bo sådär. Han hade ju tagit hand om henne hela livet tänk om något händer honom? Dessutom stod hennes lägenhet tom. Hon hade precis gift sig med Olle och flyttat in hos honom. Efter pappas misslyckade uthyrning var hon inte sugen på att hyra ut sin egen lägenhet.
Pappa, du kan bo hos mig så länge föreslog hon. Där är allt klart och bekvämt. Börja renovera i lugn och ro, så flyttar du när du är färdig. Bara ett villkor: inga gäster.
Får jag verkligen? sa han förvånat. Linnea, tack! Du räddade mig. Jag lovar, det kommer vara lugnt och fridfullt.
Jo, tjena.
Medan Linnea tänker på samtalet, slås badrumsdörren upp och en doft av parfym fyller hallen. Ut glider en kvinna i femtioårsåldern, insvept i Linneas favorittäta frottébadrock. Hennes kurvor trängs i badrocken.
Oj, Lars, har vi besök? frågar kvinnan med raspig röst och ler överlägset. Du kunde väl ha sagt till jag är ju i morgonrock.
Och du är…? Linnea kisar. Och varför har du min badrock?
Jag heter Birgitta, din pappas älskade. Varför är du så nervig? Badrocken hängde ändå bara där.
Linnea känner hur pulsen skenar av ilska.
Ta av dig. Nu, säger hon.
Linnea! vädjar pappa och ställer sig mellan dem. Snälla, börja inte nu! Birgitta…
Birgitta har tagit kläder som inte är hennes, i ett hem som inte är hennes! avbryter Linnea. Pappa, har du tappat förståndet? Du har släpat hit din kvinna och låter henne leta bland mina saker!
Birgitta rullar med ögonen och sjunker ner på tigerfilten.
Du är verkligen ouppfostrad, fnyser Birgitta. Om jag vore Lars skulle jag ta till bältet, oavsett din ålder. Hur pratar du med din far? Att han valt att leva med annan kvinna angår inte dig, lilla vän.
Linnea blir helt ställd. En främmande tant på hennes soffa tillrättavisar henne som ett barn.
Det angår mig så länge det sker i mitt hem.
Ditt hem? Birgitta höjer ögonbrynen och ser på Lars.
Han står tryckt mot väggen, nervös blick mellan upprörd dotter och skamlös kvinna. Han hoppas antagligen att stormen ska gå över, men nu växer den till sin värsta styrka.
Min pappa glömde nog nämna det, säger Linnea kyligt. Då får jag klargöra: Han har inget att säga till om här, han är bara gäst. Lägenheten är min allt, till sista grytan, har jag köpt själv. Han fick bo hos mig, men jag trodde inte han skulle börja ta hit sina… favoritkvinnor.
Birgitta rodnar.
Lars…? säger hon med iskall röst. Stämmer det? Du sa ju att lägenheten var din. Har du ljugit?
Han trycker sig mot tapeten, röd om öronen.
Nja… Birgitta, du missförstod bara. Jag har min egen bostad, bara inte den här. Ville inte belasta dig med detaljer.
Inte belasta?! Tack för det nu får jag höra på hennes gnäll!
Linnea har fått nog.
Ut, säger hon lågt.
Vad sa du? Birgitta tappar fattningen.
Ut härifrån. Båda. Ni har en timme. Om ni är kvar då, löser vi det juridiskt. Bra att jag lät någon bo här…
Linnea går mot dörren, men Lars rusar efter henne.
Linnea! Ska du kasta ut din egen pappa? Du vet ju hur dåligt jag har det! Jag fryser ihjäl där!
Han griper tag i hennes ärm, och Linneas hjärta vacklar. Minnen, ansvarskänslor, medlidande med sin nästan gamle pappa… En klump i halsen.
Men hennes blick faller på Birgitta.
Hon sitter med benen i kors i Linneas badrock, och ser på Linnea med sådan avsky att alla tvivel försvinner. Säger Linnea inget nu, byter Birgitta säkert både lås och tapeter nästa dag.
Pappa, du är vuxen. Hyr en lägenhet, säger Linnea och drar loss sin arm. Du bröt avtalet. Du tog hit en främmande kvinna, lät henne använda mina saker och har förstört mitt hem…
Men behåll ditt hem då! ryter Birgitta. Kom Lars, du behöver inte tugga för henne. Hon är riktigt otacksam…
En halvtimmes packande och saken är biff. Pappa lämnar, tyst och hopkrupen som en gammal man. Linnea minns hans blick för alltid som en blöt hund som blivit utkastad i regnet. Men Linnea står ut, orubblig.
När de gått öppnar hon fönstren, tvättar ut fisklukten, cigarettröken och billig parfym. Samlar ihop badrock, tigerfilt och allt Birgitta lämnat. Allt kastas ut. Nästa dag ringer hon en städfirma och en låssmed. Det känns äckligt att röra något en främmande kvinna haft på sig. Särskilt henne.
…Fyra dagar senare.
Nu finns inget ovälkommet kvar i Linneas lägenhet. Inga plastblommor, inga obehagliga dofter. Hon bor ju hos Olle, men det är ändå en lättnad att veta att ingen smuts är kvar.
Pappa har hon inte pratat med, tills han ringer på fjärde dagen.
Hallå, säger Linnea efter en stund.
Nå, Linnea… sluddrar pappa, märkbart berusad. Är du nöjd nu? Glad? Birgitta har lämnat mig. Hon stack…
Otippat, svarar Linnea. Låt mig gissa. Det hände när hon såg din riktiga lägenhet och insåg att det bara var jobb och elände?
Pappa snyftar.
Ja… Jag satte in en värmare, sov på en luftmadrass. Hon stod ut i tre dagar, sen stack hon till sin syster. Sa att jag var fattig och lögnare… Hon sa att hon slösat sin tid. Men vi älskade varandra, Linnea!
Kärlek? Kom igen, ni letade båda efter en bekväm plats och räknade fel.
Det blir tyst. Pappa är inte klar än.
Det är ensamt här, Linnea, säger han till sist. Det är hemskt… Kan jag få komma tillbaka? Jag lovar, jag är ensam! Jag svär!
Linnea sänker blicken. Han sitter någonstans i misären och kylan misär han byggt själv med otroheten mot hennes mamma, lögnerna mot dottern och lögnerna för Birgitta.
Visst, det är synd om honom. Men om hon släpper in det där igen, förstör det dem båda.
Nej, pappa. Jag släpper inte in dig, säger Linnea. Hyr in hantverkare, fixa din lägenhet. Lär dig leva med konsekvenserna av dina egna val. Jag kan tipsa om bra firmor, men mer än så hjälper jag inte. Ring om du behöver tips.
Linnea lägger på.
Grymt? Kanske. Men Linnea vill aldrig mer att någon ska lämna märken på hennes badrock eller hennes själ. Viss smuts går inte att tvätta bort; det är bättre att inte släppa in den alls.
