Det knackade på dörren.
Jag har varit förälskad i Emelie ända sedan vi gick i grundskolan i Uppsala. Jag brukade skriva små lappar till henne och gjorde allt för att få hennes uppmärksamhet.
Men Emelie var intresserad av Oskar, den långe, blonda killen som spelade volleyboll tillsammans med henne i skolans lag.
Mitt tafatta försök att närma mig henne föll platt, särskilt som jag dessutom hade svårt för skolan. Det var som att jag var osynlig för henne.
Strax efter att vi slutat nian blev Oskar tillsammans med Johanna från den andra parallellklassen.
Efter gymnasiet försökte jag än en gång vinna Emelies hjärta.
Jag gick till och med så långt att jag friade till henne på studentfesten
Men hon svarade bestämt: Nej! Hon ville inte ens tänka tanken att vara ihop med mig.
Efter universitetet började Emelie jobba som ekonomiassistent på ett företag i Stockholm. Hennes chef, Henrik, var en stilig, mörkhårig man, ungefär tio år äldre än hon.
Emelie blev fascinerad av hans skicklighet, hans charm och intelligens.
Känslor växte fram mellan dem, trots att Henrik var gift och hade en liten dotter.
Han lovade Emelie att han skulle skilja sig och svor att det var henne han älskade.
Åren gick, och helgerna blev ofta ensamma för Emelie. Hon väntade och väntade på att hennes älskade skulle lämna sin familj så att de kunde vara tillsammans.
En dag råkade Emelie se Henrik och hans fru på ICA. Hon var gravid, och Henrik höll kärleksfullt hennes hand, lyfte deras kassar och följde med henne bort till bilen.
Emelie fick hålla tillbaka tårarna när hon såg den familjelyckan.
Dagen därpå sa hon upp sig.
Nyår närmade sig, men Emelie saknade helt lust att handla inför firandet, eller ens sätta upp någon adventsstjärna hemma i sitt lilla hus utanför Enköping.
Någon dag senare, när hon kom hem, märkte hon att huset var iskallt. Pannan hade lagt av. Hon bodde i eget hus ute på landet, så det var inga snabba lösningar.
Hon försökte ringa runt efter någon som kunde fixa värmepannan, men det var omöjligt så nära storhelgen, och alla ville dessutom ha hutlöst betalt när de hörde att det gällde utkanten av stan. Priserna låg på flera tusen kronor.
I sin desperation ringde Emelie till sin väninna Anna, vars man jobbade i branschen. Kanske kunde han hjälpa till.
Anna lovade att prata med sin man direkt.
Två timmar senare knackade det på dörren.
Utanför stod en man jag nästan inte kände igen men det var Erik, min gamla klasskamrat från skolan.
Hej Emelie, vad har hänt här då?
Eh… Hur visste du att jag hade problem?
Min chef ringde mig och bad mig fixa det här för dig, annars skulle du sitta och frysa. Har du tömt ur vattnet från elementen för att undvika frostskador?
Nej… jag visste inte att man skulle göra det.
Typiskt, så du hade kunnat bli utan värme hela vintern! Tur att det inte är smällkallt ute.
Erik tömde snabbt systemet, meckade runt med pannan och stack sedan iväg.
En timme senare var han tillbaka med de reservdelar som behövdes.
Snart hade värmen återvänt till huset. När han var klar och tvättat händerna såg han sig omkring och sa:
Emelie, du har en droppande kran och en lampa som blinkar… Kan inte din kille fixa sånt?
Jag har ingen kille…
Jaså, du letar efter den perfekta fortfarande?
Vilken perfekta? Nej, det är ingen där, svarade hon plötsligt tyst.
Men varför sa du nej till mig då? log Erik lite busigt.
Hon svarade inte.
När han fixat kranen och bytt ut lampan gick han hem, och Emelie blev sittande med gamla minnen från barndomen och tonåren. Den där runda killen som alltid hade ett leende till övers för henne. Nu hade Erik förändrats lång, smal och med varma bruna ögon, men hans leende var detsamma.
Hon kom inte ens ihåg att fråga om han själv var gift.
På Nyårsafton, den 31 december, ringde det plötsligt på dörren igen.
Emelie hade inte väntat några gäster.
Utanför stod Erik i ny kostym, med en bukett tulpaner i handen.
Emelie! Jag frågar igen. Vill du gifta dig med mig eller väntar du på att din prins ska komma till pensionen?
Emelie började gråta men nickade lyckligt.
Andra gången gillt nu blev det ett ja.
Det här året lärde jag mig att det viktigaste inte alltid är de stora drömmarna, utan att uppskatta en varm hand norr om hjärtat, och att människors egenskaper kan bli ens största skatt när livet vänder.
