Goda avsikter
Tove! Äntligen! Jag är helt sönderstressad, förstår du! Margareta öppnade dörren och drog in sin syster i en hård omfamning. Jag vet varken ut eller in längre!
Andas, först och främst! Tove, stadig som en gran, lugn som en norrländsk älgko, klev in i hallen. Är hon hemma?
Nej! Hon packade ungarna och stack iväg i morse! Margareta gestikulerade hjälplöst. Vägrar lyssna på ett ord. Hon påstår att det är kärlek!
Ja, vad ska jag säga, Greta? Flickan gled dig ur händerna, så är det bara. Nu får du inte gråta över det. Sätt dig ner, andas, och berätta från början. Allt, och sen tar vi det därifrån.
Tove marscherade in till köket, slog sig ner vid bordet och följde med blicken hur systern förberedde teet.
Skölj ur kannan med hett vatten, hur många år ska jag behöva tjata om det? Vad ska jag med dig till egentligen?
Margareta ryckte till, grep kannan men brände sig genast på örat och svor ljudlöst för sig själv.
För all del Rör inget mer. Jag tar över, det är bäst så om du inte vill skada dig totalt när du är på det där humöret.
Tove reste sig, föste Margareta till köksbordet och började själv förbereda teet, vant och energiskt.
Så där ja! Nu berättar du. Inget får missas. Vem är han? Vad är det för en typ? Vad i all sin dar tänker Lina egentligen?
Margareta höll om sin tekopp, letade efter ord. Hur skulle hon förklara för sin syster varför hon oroade sig så mycket? Karln som Lina tog hem verkade väluppfostrad och vettig. Han drack inte, jobbade hårt, drev egen verkstad visst, inget tjusigt, men hederligt. Han var dessutom händig, hade fixat kranen som ingen rörmokare lyckats laga på månader. Men Margareta hade blivit så van vid att se Linas beslut som problem att hon behövde något rejält för att bli lugn denna gång. Och hur Lina träffat honom Vilken mekaniker mekar gratis med en främmande kvinnas bil, ens om det är midvinter och hon står med ungar i snömodden? Och att han kom förbi, vecka efter vecka, för att kolla att både barn och bil mådde bra ett halvår i sträck? Och Lina, hon var alldeles förälskad och tänkte varken på barnen eller sin mamma. Tror hon att giftermål löser allt? Har hon redan glömt hur det gick förra gången?
Allt detta la Margareta ut på bordet. Sedan blev det tyst. Hon litade mer på Tove än på sig själv så hade det alltid varit. Från barnsben hade hon hängt i systrarnas kjolar, särskilt efter att deras far gick bort tidigt och mamma, Katrin, fick kämpa dygnet runt med två döttrar. Mycket ansvar lades på Tove, som snabbt blev mer vuxen än sin ålder.
Tove, du är stor tjej nu, du behöver hjälpa till!
Skillnaden i ålder var åtta år. När mamman insåg att hon väntade sitt andra barn skrattade hon först, sedan blev hon livrädd. Det var svåra tider. Men både maken och Tove lovade:
Vi klarar det!
Så Margareta föddes liten och sjuklig. Hon blev bortskämd med kärlek, särskilt från Tove, som förde henne till förskolan på vägen till skolan, och gick igenom hela första klassens material med henne hemma för att underlätta starten. Tur var det, för Margareta blev dålig igen och missade nästan hela första skolåret. Läkarna sa bara:
Ge det tid. Flickan är vek, men det vänder.
Då tog Tove kommandot. Hon såg till att medicinerna intogs i tid, att lillasystern sov tillräckligt och att det serverades det hemska mjölken varje dag.
Fy, det är skinn på den!
Sluta nu, det är för din skull!
Margareta grät, men hon drack. Till slut blev hon friskare, och kunde börja andra klassen nästan som alla andra.
När Margareta gick på universitetet bodde hon i studentrum och levde en enkel tillvaro. Tove kom en gång i månaden med matkassar och klagade på dammet som alltid syntes, hur mycket Margareta än städade innan systern kom.
När mamma kära Katrin blev sjuk och Margareta just berättat rodnande om den första pojkvännen, snurrade hela världen till kaos. Diagnosen var fruktansvärd.
Tove! Vad gör vi?
Du? Ingenting! Klara tentorna med toppbetyg och för guds skull, avslöja inget för mamma! Jag löser det här.
Margareta var med sin mor de sista dagarna. Hon försökte hålla ihop inför klagoropen och gömde sig ibland på köket för att skrika i tystnad och bita i den lilla träslev hon fått av pappa. Tove däremot behöll lugnet och bad systern sansa sig.
Vad hjälper det att gråta framför henne nu? Låt henne gå i fred när vi inte kan göra något annat.
Sedan dog mamma vid gryningen, med Margareta vid handen. Efteråt kom tårarna till slut.
Systrarnas små arv delades så att Margareta fick en liten etta nära Tove.
Bra byte. Nu bor du nära. Tove inspekterade nyfiket väggarna. Jag fixar här åt dig med flickorna från firman.
Tove var byggledare i sitt eget bolag, uppskattad och efterfrågad. Hennes liv var ett ständigt springande mellan jobb och familj. Hennes man, Anders, hjälpte sällan till. Hon suckade:
Om han bara kunde stötta mer Men nej, han har fullt upp med sitt. Nå, det här går väl över, om jag jobbar på.
Men kriserna kom slag i slag. Att leda en byggfirma i tuffa tider var inte lätt, särskilt när folk ibland fuskade och Tove fick stå för notan inför kunden.
Varför har folk ingen yrkesstolthet längre
Margareta rapporterade alltid om barnen, om livet, kanske berättade hon mindre än vanligt, för Tove gillade inte hennes man, Klas. Det tog lång tid för dem att hitta samspelet, men efter tre år, då första dottern föddes, värmde sig även Tove.
Han är väl ingen dålig karl ändå, måste jag medge. Tar hand om sina ungar, sätter familjen först Men han gullar bort flickorna. Sånt där blir det aldrig folk av.
Margareta log för sig själv. Kanske var systern lite avundsjuk det där när hennes man knappt kunde stanna uppe med barnen om andra kvällar.
Och så kom turen till Toves barn. Sonen hamnade i problem först i skolan, sedan socialt. Hennes man ryckte på axlarna:
Du har uppfostrat honom själv, då får du väl ta hand om det nu också? Mitt ansvar är att han har tak över huvudet och mat.
Tove fick själv rycka upp pojken, och skickade motvilligt honom till lumpen. Där trivdes han oväntat bra.
Du är en general, mamma! Därför valde jag det här!
Då blev det dotterns tur att orsaka huvudbry.
Mamma Jag är gravid.
Tove sjönk ihop på soffan, tröttare än hon någonsin varit.
Men du har ju bara fyllt arton!
Jaha? Jag är myndig, mamma. Ingen moralpredikan, är du snäll.
Det är redan gjort. Nu blir det bröllop.
Det behövs inte. Han vill ändå inte gifta sig.
Så fan heller! Mitt framtida barnbarn får inte växa upp utan pappa! Oroa dig inte, jag ordnar detta.
Bröllopet hölls en månad senare, och Tove ordnade en egen liten lägenhet till de unga.
Allt tycktes ordna sig igen, men snart började problemen från systerdottrarnas håll.
Margaretas döttrar, Sara och Lina, var både starka och friska, inget likt sin mammas barndom.
Lyckan är total! Tänk så klena jag var, Tove! Men de här två, de springer som fölungar. Förkylning en gång om året, om ens det!
Tur. Bara de är lika kloka också
Systrarna var täta i ålder och började samtidigt i skolan, det hjälpte mest Sara, som kämpade ibland, medan Lina drog henne med sig. Klas kunde inte vara stoltare.
Men när flickorna gick i sjätte klass råkade Klas ut för en bilolycka och dog. Ett mörker svepte in över Margareta, och flickorna blev rädda för henne det var som om modern tappade all glöd. På nätterna skrek hon ibland, tills döttrarna tillslut flyttade in till henne i sängen och försökte trösta.
Tove trädde in och slog näven i bordet.
Vad sysslar du med?! Flickorna har redan mist sin pappa ska de behöva förlora mamma också? Tror du bara det är du som har det svårt? Titta på dem!
Margareta var likgiltig. Hon såg bara sin man, hörde honom i köket fråga om någon var hungrig.
Så Tove tryckte om systern, viskade:
Han är borta, Greta. Men dina tjejer finns kvar. Kom ihåg hur mycket han älskade dem, och tänk på vad han skulle säga om han såg dig nu
Sakta tog Margareta sig upp från mörkret igen. Flickornas mor ler något slags igen och livet återvände.
I slutet av gymnasiet blev båda systrarna kära. Sara, efter Tayes vakande ord, torkade tårarna och beslöt att avvakta:
Det finns tid, moster Tove har rätt.
Lina, däremot, gav sig inte.
Jag älskar honom!
Vad hjälper det, svara mig! Han är knappt torr bakom öronen själv.
Det där är min sak, moster.
Eigen vilja började Lina, och för första gången stod hon upp mot Tove. Men sedan styrde Lina upp samtalet med pojkvännen:
Om du verkligen älskar mig, så gift dig.
Såklart, bara jag vågar berätta för mina föräldrar
Dina föräldrar, ja. Gör det och kom inte hit tills du har.
Margareta hade lett om hon sett det. “Rakt av Tove!”
Efter ett år gifte de sig. Margareta grät hela vigseln, Tove muttrade något om att det var för tidigt men hade fel Lena blev inte gravid förrän två år efter bröllopet. Hon läste in en examen, tog hjälp av familjen och klarade det, trots små barn. Mannen, Emil, utbildade sig parallellt och började jobba med sin fars firma. När Lina tagit examen blev hon erbjuden ett arbete direkt.
Sen blev det andra barnet tillkännagivet, och samtidigt blev hon chef på jobbet. Familjens inkomster ökade, Margareta var stolt men Tove var fortfarande orolig.
Det där kan inte hålla, för mycket flyter på… Med Linas temperament kan det gå åt skogen.
Margareta blev försiktigare med vad hon berättade för systern, tolkade det som oro för sina egna barn snarare än avundsjuka.
Men problemen kom från ett otippat håll. Emil, upptagen och framgångsrik, inledde en affär på sidan. Lina fick veta det på det värsta sättet hennes magkänsla och frånvaron hemma stämde. Hon ansträngde sig, men när hon till slut konfronterade honom, förnekade han inget.
När hon så satt på lekparken kom en höggravid kvinna fram och satte sig på bänken bredvid.
Du är Lina?
Ja?
Jag är Lisa. Emils flickvän, och han är pappa till barnet jag väntar.
Lena blev först skakad, men föll sedan in i ett skratt.
Jaha, och? Vad vill du då?
Jag vill att du ska skilja dig.
Inte bestämt än. Varför ska jag det?
Mitt barn behöver en pappa!
Vilka barn tror du han redan har?
De gled isär, men inledde en rättsprocess och skilsmässan blev bittrare än något Lina föreställt sig. Emils pappa bad henne säga upp sig från jobbet.
Du förstår väl
Ring om ni vill träffa barnen, svarade hon. Sedan gick hon utan att vända sig om.
Barnen vande sig långsamt vid att pappa inte kom hem varje kväll, men far- och morföräldrarna fortsatte att skämma bort dem.
Margareta hjälpte till där hon kunde. Tove fortsatte oroa sig över att Lina jobbade för mycket.
Och snart tar hon hem en ny karl som du får ta hand om, du ska se!
All oro slog in när Leonard dök upp på tröskeln.
Vad gör vi nu? viskade Margareta.
Pratar med henne, kollar läget hon låter ju ingen annan komma nära nu! Annars får vi fixa det ändå.
Men hon vill inte lyssna!
Då får det bli hårda tag.
Tove tog telefonen och tvingade Lina att komma.
Lina skyndade sig över staden, hjärtat i halsgropen. Hon bad Leonard ta barnen, medan hon rusade.
Margareta öppnade, ledsen men bestämd. Tove fanns där med de hårda orden:
Om du inte tar ditt förnuft till fånga, så kanske vi tar barnen från dig!
Nu brast det för Lina. Hon reste sig, strök ut kjolen, och sade, lugn men glödande:
Har ni inte egna liv att ta hand om? Ni bestämmer inte över mitt. Jag är vuxen nu och bestämmer själv. Prata om era egna barn!
Du är fräck! Tove reste sig upp, röd i ansiktet.
Ja. Och nu tänker jag leva mitt liv, inte enligt era pekpinnar.
Det är nog dags att granska dig, mumlade Tove.
Nu räcker det! Margareta höll för hjärtat. Sluta nu!
Sedan föll hon långsamt till golvet, och Lina tog snabbt fram mobilen, samtidigt som Tove gjorde ett ljud som påminde om gamla tider, när hon trugade i Margareta mjölken.
Lina ring ambulans!
Margareta blev hämtad till sjukhus. Dagen därpå samlades familjen, och Tove tog första steget till försoning.
Förlåt mig, Lena.
Ingen fara, tanten Tove. Vi är färdiga med det där nu. Vi fokuserar på mamma.
Margareta repade sig, och från den dagen vägrade hon lyssna på oförrätter om sina döttrar.
Lina och Leonard gifte sig, och på bröllopet ropade Tove först av alla “Kyss henne nu!” innan hon omsorgsfullt bad om förlåtelse och lyckönskade.
Åren gick. När Tove blev sjuk igen och behövde operation, såg Lina och Leonard till att all vård blev möjlig. De utvecklade en ovanlig värme sinsemellan, och när Toves dagar närmade sig slutet, höll Lina hennes hand vid sängen. Tove klappade henne svagt.
Du valde en riktig man, Lina. Var rädd om honom. Håll hårt!
Det lovar jag, moster.
Och Tove log, lugn, och viskade sitt allra sista ord:
Tack.
