Du, lyssna på det här det är nästan som taget ur en film, men det hände faktiskt i Stockholm hos en av de lyxigaste bilhandlarna.
I mitten av det skinande showrummet med vrålsnygga bilar står en man. Han har på sig en enkel grå huvtröja och slitna jeans, inget märkvärdigt direkt. Han kollar in detaljerna på en blänkande sportbil, lutar sig lite mot den, ni vet sådär som man gör när man är nyfiken.
Då kommer det fram en tjej, Märta heter hon. Hon jobbar som säljare och har på sig en kolsvart dräkt, prydlig och hela kalaset, ansiktsuttrycket är sådär typiskt överlägset som man kan tänka sig ibland. Hon stannar nära honom, pekar mot dörren och säger så där syrligt:
“Busshållplatsen ligger utanför, du. Snälla, håll dig borta från bilarna, färgen går ju att ta på, men med dina pengar kan du nog ändå bara kolla på håll.”
Killen rör inte en min. Han står där lugn som en filbunke, kastar bara en snabb blick på sin klocka. Och just då går dörren till kontoret upp med en smäll ut rusar chefen för hela stället, Oskar Larsson, och ser lagom stressad ut. Han fixar till slipsen i farten och knäpper kavajen med darriga fingrar.
Chefen bryr sig inte det minsta om Märta, rusar bara rakt förbi henne som om hon vore luft och stannar framför killen i huvtröjan, bugar sig nästan:
“Välkommen tillbaka, herr Bergström! Förlåt att jag är sen, vi hade inte väntat oss att ägaren till hela kedjan skulle dyka upp så här tidigt!”
Du kan ju tänka dig blicken på Märta. Hennes hela självförtroende smälter bort, hon står där vit som ett lakan och bara gapar. Killen vänder sig långsamt mot henne, ingen ilska i ögonen, bara ett kyligt, trött uttryck. Så kliver han nära henne och säger lågt:
“Vet du, jag kom egentligen hit idag för att skriva under papperen som skulle ge dig en befordran. Men det du just visade mig har gjort mitt beslut mycket enklare.”
Märta kippar efter andan, vill säga något, men får inte fram ett ord.
Så säger killen, nu med blicken mot chefen:
“Jag vill inte ha folk i mitt företag som dömer efter plånboken. Avsluta hennes anställning redan idag. Och förbered nycklarna till den här bilen jag tar den själv.
Han plockar fram ett vanligt, plastigt kort ur fickan, men Oskar ser direkt att det där måste vara ett sånt där riktigt exklusivt svenskt svarta kort utan gräns. Märta står bara kvar, mitt på golvet, och tittar efter honom. På några sekunder försvann hennes karriär, bara för att hon såg ner på någon i huvtröja.
Och det är väl egentligen det som är grejen respekt kan du inte köpa för pengar. Behandla alltid folk vänligt, för du har ingen aning om vem du faktiskt har framför dig.
