Innan jag gifte mig med min man Erik hade jag en ganska bra relation med hans föräldrar. Den var inte perfekt, men ändå rätt varm. Eftersom Erik bodde hemma vid den tiden brukade jag ofta prata med hans mamma och pappa när jag hälsade på. Ibland blev vi lite osams, till exempel om vad vi skulle titta på på tv, men jag försökte alltid undvika stora bråk och höll ofta med min svärmor. Allt gick fint fram till vår bröllopsdag.
Efter bröllopsfesten gick vi hem till Eriks föräldrar, där de fullkomligt öste över mig mat, ivriga att jag skulle äta mer och bli starkare. Först skrattade jag åt deras skämt, men med tiden blev kommentarerna mer påträngande och ihärdiga. Några veckor senare påpekade svärmor att jag hade lagt på mig, trots att vågen visade det motsatta. En tid därefter fick jag veta att jag var gravid och kände en enorm glädje. Jag berättade det för Erik men bad honom hålla det hemligt för mina föräldrar så vi senare kunde överraska dem. Ungefär samtidigt flyttade vi in i vår nya lägenhet.
Efter hand som graviditeten framskred började hans släktingar dyka upp oftare, alltid bekymrade över hur jag mådde. Jag anade att Erik röjt vår hemlighet, men han bedyrade att de bara ville sitt bästa för sin svärdotter och att det inte var något märkligt. När han till slut berättade för dem förändrades min tillvaro drastiskt.
Min svärfar började nu pressa mig att äta ännu mer och menade att jag borde sluta arbeta för att inte bli utmattad. Samtidigt la svärmor ofta händerna på min mage och pratade ständigt om hur stor den blivit. De började komma förbi flera gånger om dagen, överöste mig med frågor om mitt mående. Sakta insåg jag att de inte brydde sig så mycket om mig som person, utan mer såg mig som behållaren för deras framtida barnbarn. Det stod klart att deras omtanke om min vikt började redan första dagen vi träffades.
Jag öppnade mig för Erik om allt detta, men han ville inte förstå min synvinkel. Han avfärdade mina farhågor som onödiga och överdrivna. Med uppgivenhet över att inte få gehör valde jag att själv ta itu med situationen. Samma kväll packade jag våra saker, bad Erik byta lås i fall det skulle behövas och bokade biljetter till en semester. Morgonen därpå åkte vi iväg, i hopp om att den här pausen skulle ge mig den lugn och klarhet jag så innerligt behöver.
