Jag är en mamma som är föräldraledig och har två underbara barn en femåring och en liten nytillskott.
Nu ska jag dela med mig av en händelse som verkligen satte piff på vardagen.
Allting började med en liten lista som min svärmor glatt överräckte precis efter att jag gift mig. På den här listan stod alla möjliga punkter: som att min man är allergisk mot vissa livsmedel, så där håller jag stenkoll. Det känns ändå viktigt. Men ett av råden stack ut: jag ska stryka hans kalsonger, annars får han väl… blåmärken på rätt ställe?
Jag tänkte: jösses, det här är en mamma som förmodligen kommer slå rekord i curling. Men, visst, det är väl snällt att en mamma bryr sig om sin son? Så jag följde hennes lista slaviskt, det mesta var ju inga konstigheter, men att stryka underkläder?! Aldrig hört talas om i mitt barndomshem i Karlstad. Varken mamma eller jag har någonsin tagit fram strykjärnet för någons trosor eller kalsonger.
Min son kom först till världen, och så länge vi körde med blöjor var det lugnt. Men när det blev dags för storbarnskalsonger började mardrömmen om strykeriet på allvar. Plötsligt står man där och stryker underkläder åt två grabbar och tvättberget växer fortare än jästdegen på luciamorgonen. Men jag lydde snällt, för svärmor var övertygad om att ångvällingen och det varma järnet tog död på alla bakterier (och andra livshotande mikrober som kanske spökar i trånga tygveck). Tänk på sonens känsliga hälsa! lät det. Och vårt nyfödda barn snappade jag genast upp på listan över de som måste ha pressveck på kalsongerna.
Men det är ju inte just min svärmor det handlar om, utan det faktum att vi nu har två barn. Det är fasen omöjligt att hinna allt i tid längre! Alla småbarnsmammor i Sverige som sitter med ett spädbarn och ett syskon som bråkar om sista Finn Crisp fattar nog känslan. Man kämpar för att hinna det viktiga, men Mount Tvättberget bara tornar upp sig.
Igår deklarerade min man att det inte fanns några kalsonger kvar på hyllan underförstått: nu får du ta och stryka! Jag hade fått nog och muttrade trött att han lika gärna kunde ta ett par från den osorterade, ostrykta högen i tvättstugan.
Vad gör gubben? Han ringer sin mamma precis när jag går och lägger mig och beklagar sig över att hans hustru inte hinner med. Han var verkligen kränkt och allt detta över ett par kalsonger…
Hur gör ni? Stryker ni era barns underkläder, eller era egna? Hur länge höll ni på med det, i så fall? Och är det någon i hela Sverige som har ett tips på hur man kan snabbeffektivisera kalsongstrykning? Skicka gärna Swisha mig en tia för goda råd eller berätta om ni har lyckats avvänja hela familjen från pressvecken!
