E-podaroK – Page 84

Anna blev gravid. Hennes man Lars stod vid hennes sida hela dragningsperioden, uppfyllde alla hennes önskningar och nycker. När det äntligen var dags körde Lars Anna till förlossningsavdelningen. När den friska flickan föddes andades han lättat ut. Den nöjda och glada nyblivna pappan åkte hem för vila. Nästa dag kom han för att hälsa på frugan och dottern. – Din fru är inte här, – fick han höra. – Det kan inte vara sant! – trodde inte Lars. – Kanske har hon gått någonstans? Leta efter henne! – Nej, hon har gått, här är en lapp, – sade sjuksköterskan och räckte ett dubbelvikt papper. Lars vecklade upp det och blekte av det han läste.

Jag minns den där vårdagen för många år sedan, när Eira blev gravid. Hennes man, Gustav Andersson, stod

På förlossningsavdelningen fick hon veta att barnet inte överlevde; åratal senare fick hon reda på att sonen levde hos sin biologiska fars familj.

Filip hade varit förtjust i Alva sedan skolåren och de hade drömt om att gifta sig någon dag.

Anna skyndade hem. Klockan var redan nästan tio på kvällen, och hon längtade desperat efter att snabbt nå sin lägenhet, äta middag och falla ner i sängen.

Nina skyndade hemåt. Klockan närmade sig tio på kvällen och hon längtade så otåligt efter att få slinka

Mans föräldrar kom på besök i tre dagar. Enda problemet är att deras son inte har bott här på länge.

Dörren öppnade jag, Nora, inte på en gång. Jag stod med nycklarna i handen, som om jag knappt hade hört klockan.

You’re Not My Daughter AnymoreShe turned away, clutching the cracked photograph that once held both their smiles, and whispered, “I’ll find a way to be the mother I never was.”

Youre not my daughter any more. Who is he and where does he come from? Im ashamed of you. Move into your

Jag gick på att passa grannens dotter i helgen – men insåg snabbt att något var fel med barnet.

Så på allvar, sade jag med en lätt självsäkerhet och betraktade den nya grannen, som stod frusen i dörrkarmen

Du kan sprida benen – men om du vill ta ansvar för dig själv, är det bättre att avstå från barnet.

Ingrid och hennes man Erik hade väntat på sitt första barn i nio månader. Erik höll henne borta från

For fifteen years he never dared to bring her to the gala, but by the night’s end the crowd’s thunderous applause and admiring gazes were all hers.

The autumn air in their bedroom hung heavy and still, like a syrupy fog that swallowed any attempt at

Vera stekte köttbullar när maken kom in i köket. – Vera, vi måste prata, – bestämt sade Ivar. – Prata på, – svarade kvinnan. – Kanske du kan sitta ner och lyssna ordentligt? – Ivars röst var otålig. – Jag har aldrig haft tid att hålla koll på köttbullarna, – svarade frun. – Vad ville du säga? – Jag… – Ivar stannade upp, kämpade med orden. – Jag träffade en annan kvinna… Jag lämnar dig! – Jag gratulerar dig. Och är så glad för din skull! – sa Vera lugnt. – Menar du gratulera? Är du glad för mig? – mannen såg förvånad på sin fru. Men Ivar hade aldrig kunnat föreställa sig vad Vera tänkte i det ögonblicket.

Vera steker köttbullar när mannen kliver in i köket. Vera, vi måste prata, säger Erik bestämt.

Mjölkflickan var sen till planet – för första gången någonsin på semester, när en dyr bil plötsligt bromsade bredvid henne.

Måndagen i den rymliga, solbelysta lantbruksbyggnaden surrar som ett oroligt bisamhälle. I storsalen