My Children Sold My Flat and Bought Me a Bedsit—They Kept the Rest of the Money for Themselves

My children sold my flat and bought me a bedsit. They kept the rest of the money for themselves.

Our parents live on the fifth floor. My sister and I grew up, moved out, and started our own lives. Mum and Dad once bought each of us our own flats, so from that perspective we managed well, but since then our parents have had no savings to speak of. Both are pensioners now.

Dad is often unwell, so most of his pension goes towards medicine. There really isnt much left overwhat savings could they possibly have? My sister and I were never the sort to sit back and wait for our parents to ask for help; theyd never tell us even if they needed it. Theyd rather borrow money and repay it later than trouble us. After some long conversations, my sister and I agreed wed help them out and give them a certain amount every month. It wasnt much between the two of us, but we knew theyd need it. Wed even prepared a whole speech, ready to persuade them to accept, but to our surprise Mum was delighted and accepted our help, saying she was lucky to have such wonderful daughters.

Lately, a woman of pension age had moved into the flat below, on the fourth floor. She spoke to no one, rarely left her home, kept entirely to herselfso much so that after a while, we all stopped trying to engage her and simply allowed her to live in her own way.

But life clearly wasnt easy for her. She was often seen meticulously counting her money before buying food, usually only bringing back bread and little else. No visitors ever called. One day, Mum happened to cross paths with her and gently asked why she always shopped alone for just bread. The woman looked at my mum and, tears filling her eyes, said she lived on a meagre pension and had to cover all her bills herself. Most months, all she could afford was a loaf or two.

Do you have any children? Mum asked.

They bought this bedsit for me, after selling my old flat and keeping the rest. They said one room was more than enough for me, and if anything happened, theyd be informed. Thats just how it is. Did I truly bring up my children so poorly? I honestly dont understand…

Mum felt an overwhelming sadness for the poor woman but was at a loss as to how she could help. Recently, though, Mum has started sharing some of the shopping my sister and I bring her. Shes grateful just to have us, and were grateful for her.

Rate article
Add a comment

;-) :| :x :twisted: :smile: :shock: :sad: :roll: :razz: :oops: :o :mrgreen: :lol: :idea: :grin: :evil: :cry: :cool: :arrow: :???: :?: :!:

My Children Sold My Flat and Bought Me a Bedsit—They Kept the Rest of the Money for Themselves
Kvinnors öden. Ljuba – Ack, Ljuba, jag ber dig vid Gud, ta min lille Andreas till dig, – klagade Daria. – Mitt hjärta känner oro för något ont. Hellre separation än att min pojke dör. Ljuba vände sig om och såg på den magre Andreas som satt på bänken vid spisen och viftade barnsligt med sina smala ben. Systrarna hade en gång bott tillsammans, men åren gick och den äldre Daria gifte sig med Nikodemus och flyttade till hans gård i en avlägsen by. Yngsta systern Ljuba stannade kvar hemma hos deras sjuka mor, som snart gick bort. Fadern dog i lungsot redan innan dottern hann gifta sig. Mor hade fostrat systrarna väl – de var godhjärtade, arbetsamma och alltid redo att hjälpa till vid motgångar. Fastän Daria var äldst var det ändå Ljuba som höll taktpinnen. Den äldre systern var mjuk som lera – lätt att forma som man vill, vilket Nikodemus säkerligen uppskattade. De hade en bra familj och han kunde inte få nog av sin fru. Ljuba däremot var som natt och dag mot sin syster; den som försökte sätta henne på plats kunde räkna med att få mothugg. Högdragen, strikt – och vacker utan like. De bästa unga männen i bygden friade, men Ljuba avfärdade dem alla. Så länge mor levde suckade hon ofta: – Ack, min dotter, du har ärvt gammelmors envisa lynne – se bara till att inte få hennes öde också. Annars blir du ensam i livet, och vem vill ha dig när du blir gammal? Ljuba tog moderns klagan med ett leende – bråkade inte, respekterade ålderdomen, men hade egna tankar om sitt liv. Ljuba tog mycket efter sin gammelmor; inte bara lynnet, utan också kunskapen om läkeörter och andebesvärjelser. Hon hjälpte folk i bygden och behandlade barn, även om folk fruktade henne för sitt frimodiga sätt. Men så mycket som de fruktade henne, lika mycket respekterade de henne. En vinterdag bad Daria om hjälp, skrämd av rykten om död och sjukdom bland barnen hemma i deras Semmingsby. Ljuba tog emot lille Andreas som gäst, och när Daria hämtade honom efter ett halvt år var byn åter besparad från dödsfall bland barnen. En dag dök deras katt Vasse oväntat upp från ingenstans; Ljuba förstod något var fel och skyndade sig till systerns by. Där fann hon sin älskade Andreas dödligt sjuk, och förstod att byns egen klok gumma, Pelagia, låg bakom barnens olycka. Med list och mod konfronterade Ljuba den illasinnade gumman och räddade Andreas från döden. Hon blåste så småningom byn fri från Pelagias onda inflytande och blev själv byns nya kloka kvinna, känd vida omkring för att hjälpa både barn, vuxna och djur utan att någonsin vända sig till mörka krafter. Trots sitt hårda yttre och envishet saknade Ljuba inte kärlek i sitt liv, för hennes systers son återvände ofta för att hälsa på – och det räckte för henne. Så gick åren i den lilla svenska byn och kvinnornas öden knöts samman av mod, kärlek och visdom, under Ljubas fasta men godhjärtade ledning.