I Let My Sister and Her Children Move Into My Flat for a While

My sister found herself in a terrible situation after arguing with her boyfriend. She had two little ones and was juggling a handful of part-time jobs, struggling under the weight of it all. She had nowhere to turn, especially after ignoring Mums advice to secure at least a civil partnership. For years she lived with Matthew, only for him to eventually kick her out with the children. Getting any help or support from him was out of the question a month and a half after dumping my sister, hed already found a new girlfriend, someone young, carefree and with no children or responsibilities.

Emily, my sister, was no stranger to me, nor were my niece and nephew, so I decided to offer them the flat my husband and I had just finished renovating. Wed planned to start renting it out soon, but given how desperate Emilys situation was, we handed her the keys instead.

Emily promised us that shed only stay until she was back on her feet, but the years have slipped by and little has changed. Her kids have grown up, shes switched jobs more than once, and my husband and I have only occasionally asked her about moving out. Every time, Emily pleaded for another month, then another year, and before we knew it, my eldest nephew was fourteen. My husband and I now have children of our own, and the flat Emily considers home was always meant for our eldest son when he gets older.

The last time I went to speak with Emily about moving out and suggested she rent a flat from a friend who charges less, my fourteen-year-old nephew jumped in to defend his mum.

Who are you to keep coming in trying to throw us out? he shouted. Mum says we have a right to this flat too, because you bought it with Grandmas money!

I was genuinely lost for words. Emily looked startled, mumbling some excuse on his behalf.

Im sorry, I started, speaking quickly. This flat was bought by my husband and me with money we earned ourselves. Didnt your mum ever tell you that? And the so-called Grandmas money you mentionone-third of what the family got from selling the holiday cottageactually stayed with your mum. I have no idea what she did with that. But what I do know is that in all these years youve been living here, I could have charged you rent. I never even asked for the bare minimum when I let you use this flat. But now, Id like you to move out.

Im disappointed with my sister for painting me as the villain in front of her children, as if Ive somehow wronged them. All I ever did was ask them to leave the flat where theyve lived for over six years. Sometimes I wonder if I should have helped Emily at all, and if Id still offer that support knowing how she and her children see me now.

Rate article
Add a comment

;-) :| :x :twisted: :smile: :shock: :sad: :roll: :razz: :oops: :o :mrgreen: :lol: :idea: :grin: :evil: :cry: :cool: :arrow: :???: :?: :!:

I Let My Sister and Her Children Move Into My Flat for a While
Rita gick hem till sin bästa vän Paulina för att vattna blommorna och mata hennes sköldpadda medan Paulina och hennes man var på semester i fjällen – men när hon öppnade dörren med nyckeln som väninnan lämnat åt henne, möttes hon av tända lampor, blinkande julgran, skvalande TV och konstiga ljud från badrummet; när Rita öppnade badrumsdörren blev hon helt paff! Rita blev kvar ensam i stan över nyårshelgen – ingen storslagen fest, bara ledsam ensamhet… Bästa vännen Paulina hade med maken dragit till Åre fem dagar före nyår. Eftersom Rita var den mest pålitliga kompisen fick hon ansvaret: vattna blommorna och mata sköldpaddan. De bodde i samma hus, men i olika trappuppgångar. Rita tackade ja, då anade hon inte att ödet skulle testa henne hårt. En vecka före nyår berättade pojkvännen Niklas, eller “Niklas lille”, som de två år bott tillsammans, helt kallt vid middagen att han träffat en annan! Och denna nya redan var i fjärde månaden! Självklart måste han, som en schysst kille, gifta sig med henne. Det krävde både hon, hennes mamma och mormor, och Niklas protesterade inte. – Men… jag då? frågade Rita förvirrat. Niklas slukade sin middag, torkade sig om munnen och svarade: – Du? Äh, du klarar dig nog. Det var ju inte så mycket kvar av vårt förhållande ändå, bara skalet. Du borde tacka mig för att jag räddar dig från mig själv. Kan du hjälpa mig packa? Nej? Okej, jag fixar själv. Så började han lugnt plocka ihop sina saker… …Rita grät sig igenom fyra dagar hemma. Kompisen Svetlana dök upp – och det visade sig att Rita bara druckit kaffe hela tiden, inte ätit en bit. Sveta, Rita och Niklas hade bokat en gemensam nyårsmiddag – men nu skulle Niklas släpa dit sin gravida hustru istället. Rita vägrade fira hemma hos föräldrarna; mamma hade aldrig gillat Niklas ändå… Den 31 december trodde hon – fast hon visste bättre – att kanske ändå ett litet mirakel skulle ske. Varje nyår hoppas vi som barn… Dagen försvann in i kvällen, inget hände. Presenten till Niklas, en mjuk majsblå ulltröja, låg kvar. Rita provade den, för stor, för breda axlar… Hon stoppade tillbaka den i påsen. Hon sminkade sig, lovade sig själv att inte gråta mer och gick ut. Bättre vandra genom stan än sitta ensam hemma, tänkte hon. Hur man firar nyår påverkar hur året blir, trodde hon. Bara en och en halv timme kvar. Rita gick in på ICA. I fickan fanns Paulinas lapp: förutom blommor också mata sköldpaddan två gånger i veckan! Panik. “Jag har ju glömt bort sköldpaddan!” Skandal om något hänt! Hon rusade till Paulinas lägenhet, öppnade dörren – och hajade till! Allt lyste, julgranen blinkade, TV:n dundrade. Någon lät i badrummet. Rita öppnade dörren och blev helt paff. I badrummet stod en okänd man, rakade sig och nynnade på en schlager. Första tanken var “inbrott”, men varför skulle någon som brutit sig in raka sig? – Och du är? frågade hon barskt. Mannen torkade av sig, log och svarade: – Var inte rädd. Jag är Paulinas kusin! Jag bor på annan ort men råkade stanna över. Tur jag hade nyckel – Paulina och jag hördes, och hon sa att jag gärna fick bo här. – Har du sett sköldpaddan? undrade Rita mitt i allt. – Ja, jag matade henne. Hon gick… ja, ditåt, sa han och pekade bakom soffan. Han tog på sig skjortan. – Ska vi fira nyår tillsammans? Det är bara 10 minuter kvar! Rita fick plötslig panik, sprang ut, hem efter presentpåsen och tillbaka till Paulinas lägenhet – nu med dörren fortfarande på glänt – precis i tolvslaget. Igor sträckte fram ett glas bubbel, Rita räckte över presentpåsen. – Till dig, gott nytt år! utbrast hon. Igor tog upp den fluffiga majsblå tröjan, provade – och den satt som ett smäck även över axlarna! – Jag har fått många nyårssurpriser, men det här är den bästa, blev Igors första ord i det nya året. – Två nyårssurpriser för mig: farväl till Niklas och hej till Igor, tänkte Rita – men höll tyst och log. Nästa nyår firade Rita, Igor och deras lilla dotter hemma hos honom…