När min mamma fick veta att jag var gift, hade ett bra jobb och min egen lägenhet i Göteborg, kom hon snabbt för att be mig om ekonomiskt stöd.
Mamma hade alltid varit väldigt sträng mot mig. Min pappa var ofta bortrest på affärsresor, och mamma tog hand om mig själv. Pappa visade kärlek när han väl var hemma och kom alltid med presenter. Mamma däremot, var återhållsam med värme. En dag reste pappa och kom aldrig tillbaka.
I skolan fick jag aldrig några vänner. Jag gick klädd som en tiggare, med en gammal skoluniform som mamma hittat på en loppis. Hon sa alltid: Använd det du har. Jag måste få ordning på mitt liv först och har inte råd med något till dig. Så jag bar den fula uniformen hela femte klass.
Senare gav vår granne mig sin dotters gamla uniform när hon slutade skolan. Den bar jag till jag tog studenten. Skor använde jag de jag råkade ha, de fick hålla i flera år tills de blev för små. Till slut tog jag studenten med höga betyg och bestämde mig för att studera ekonomi på universitetet i Lund. På campus fortsatte jag använda kläder som vännerna skänkte när de tröttnat på dem.
En dag träffade jag Oskar, som hade tagit examen några år tidigare. Vi började dejta och till slut fick jag träffa hans föräldrar. När vi hälsade på dem, skämdes jag för mina slitna skor och blöta fötter, men hans mamma låtsades inte märka det. Nästa dag bjöd hon hem mig och gav mig ett par nya skor i present.
Jag var orolig att Oskars föräldrar inte skulle tycka om mig, men snart blev jag som en i familjen. Jag vet fortfarande inte vad jag gjort för att förtjäna det. De gav oss dessutom ett radhus i Malmö i bröllopsgåva, och efter examen fick jag jobb på min svärmors företag, där lönen var mycket god. För första gången kunde jag köpa det jag behövde. Jag kommer alltid vara tacksam för att livet gav mig chansen att klara mig.
När min mamma hörde om mitt nya liv som gift och självständig, kom hon genast för att be om pengar. Men samtalet råkade höras av min svärmor, som snabbt kallade hem Oskar och mig för att prata. Till slut berättade Oskar för min mamma att det inte längre gick att förvänta sig något stöd från mig. Han förklarade också att han uppskattade att ha mig som dotter, men att mamma inte borde dyka upp i vårt hem igen. Sedan dess har min mamma inte kontaktat mig och nu ser jag istället fram emot vårt kommande barn.
Livet har lärt mig att kärlek inte alltid kan köpas för pengar, men en varm famn och omtanke kan betyda allt. Man väljer inte alltid sin familj, men man kan bygga en ny full av förståelse, respekt och värme.
