När våra “självständiga” barn bestämde sig för att klara sig själva slutade det med skulder och förlorad lägenhet – en berättelse om hur vi som föräldrar ville hjälpa, men barnens beslut om banklån, ny bil och att föda utomlands ledde till ekonomiskt kaos och att allt fick säljas.

Förr i tiden, när våra barn gifte sig, bestämde vi oss, både vi föräldrar och svärföräldrarna, för att hjälpa dem med boendet. Jag och min man hade lagt undan lite sparpengar, likaså svärföräldrarna. Vi slog ihop allt vi hade och det räckte till en liten lägenhet i Stockholm. Vi ville köpa den åt barnen direkt, men de insisterade på att klara sig själva och köpa den på egen hand självständigheten var tydligen viktigare än allt annat.

Efter en tid fick vi veta att de faktiskt köpt en lägenhet, men inte vilken som helst en trerummare. Hur hade de fått ihop pengarna? Självklart hade de tagit lån på banken för att klara köpet. Och vem skulle betala av lånen? De försäkrade oss om att de hade råd.

Så småningom började de prata om att köpa en bil också. Lägenheten låg ju långt bort från arbetsplatsen, och kollektivtrafiken var obekväm, enligt dem. De köpte en bil splitter ny dessutom på avbetalning. Vi tyckte att de lika gärna kunde köpa en begagnad Volvo, men de höll fast vid att de var självständiga vuxna och visste bäst själva.

Sedan kom nästa önskan att skaffa barn, helst födda utomlands så de kunde få dubbla medborgarskap. Ännu ett lån togs för att se till att allt skulle gå rätt till under förlossningen, med läkare nära till hands hela tiden.

Dottern föddes. Sen ville de ordna ett riktigt barnrum, och då togs ytterligare ett lån. När vi frågade vem som skulle betala allt detta, fick vi alltid samma svar: Vi klarar oss själva. Vi är självständiga.”

Men ödet ville annorlunda. Vår svärson förlorade sitt jobb och vår dotter var hemma med barnet på föräldraledighet. Inga inkomster längre. Hur skulle de kunna betala alla lån? Till slut bad barnen oss sälja sommarstugan ute på landet, en plats vi hållit kär i familjen i generationer. Vi ville inte, men kände oss tvungna för att de inte skulle hamna hos Kronofogden. Det var dock inte tillräckligt.

Sedan blev de tvungna att sälja både lägenheten och bilen. Till slut flyttade de hem till svärföräldrarna igen. Nu går de och beklagar sig över att de inte har något eget längre. Men det är ju klart, eftersom de aldrig ville lyssna på oss. Lånen är långt ifrån lösta det kommer ta flera år till innan allting är betalt. Allt detta ledde bara till sorg, tårar och bittra erfarenheter.