– Vem är du som tror att du kan ge order?!

Förra året åkte vår son till sin mormor på landet över sommaren. Han längtade så mycket efter sommarlovet att han packade väskan långt i förväg och gav sig iväg på obestämd tid.

Mormor tog väl hand om honom. Hon var nöjd med sitt barnbarn och ägnade honom all sin tid. Han fick göra precis som han ville fullständig frihet. När Emil kom till byn kände han sig helt fri. Glädjen visste inga gränser. Han levde alltid med förväntan inför resan till mormor. Föräldrarna hade inte något att säga till om där. Men den här gången blev det inte samma smak av frihet som tidigare.

Nästan samtidigt som Emil kom, anlände även mormors andra dotter Emils moster till stugan. Hon reste ofta runt i Sverige i arbetet, och bodde egentligen mest på annat håll. Hon hade ingen man, så det blev mycket resor. Lediga dagar var sällsynta. Men Emil visste egentligen inte så mycket om det här. Han hade vant sig vid att bara mormor och morfar fanns i huset, inga andra vuxna att rätta sig efter. Emil och hans moster hade mest kontakt via videosamtal. De träffades sällan på riktigt. För honom var hon nästan som en saga kvinnan som kom på besök med presenter.

Men när de nu tvingades dela hushåll några dagar blev mostern genast mer involverad. Hon började påpeka att Emil smällde i dörrarna, slängde kläder överallt och satt för mycket med sin mobil. Kort sagt ville hon ha koll på det mesta han gjorde. Emil blev riktigt sur. Han gick till mormor och klagade: Mormor, varför är moster så sträng? När ska hon åka hem?

Mormor förklarade lugnt att mostern inte var elak hon försökte bara uppfostra honom på sitt vis. Och visst borde han lyssna lite mer visa respekt. Men Emil stod på sig och ville inte gå med på det. När mostern sa till honom ytterligare en gång, tog han mod till sig och sade att hon inte alls bestämde där det var bara mormor och morfar som fick göra det.

Hans moster log bara och gav sig in i en lång förklaring om att hon faktiskt också bodde där ibland och hade samma rätt som de andra vuxna. Efter det bestämde sig Emil för att be om ursäkt, och sedan dess har de aldrig bråkat om saken. Kanske såg han verkligheten på ett nytt sätt efter det där. Han trodde att han skulle få vila från regler, men det blev ändå nästan som hemma någon vuxen som hade synpunkter på allt.

Vi skrattar ofta när vi minns den där sommaren. Och vi säger alltid till mostern att hon borde hälsa på hemma oftare.

Rate article
Add a comment

;-) :| :x :twisted: :smile: :shock: :sad: :roll: :razz: :oops: :o :mrgreen: :lol: :idea: :grin: :evil: :cry: :cool: :arrow: :???: :?: :!: