Jag är fortfarande skyldig honom pengar för det här!
Man kan säga att jag är en riktig fena på renovering. Jag har hållit på med det länge och gjort det till en lönsam verksamhet. Då och då ber någon släkting mig om hjälp med någon reparation eller lite småfix. En dag ringer telefonen. Jag svarar, och det är en kusin. Han säger: Du, kan du hjälpa mig med ett litet projekt?
Några dagar senare frågar han om jag kan komma förbi och sätta igång. Jag tackar aldrig nej till att hjälpa familjen, om jag har tid och möjlighet. När jag kom dit hade han redan köpt och fått alla byggmaterial levererade, så det var bara att köra igång. Och det här är verkligen något jag gillar att fixa och se hur hem förändras till det bättre. Jag får alltid en särskild tillfredsställelse av det.
Jag brukar inte ta betalt av släkten, även om han försökte ge mig pengar. Jag sa nej. Efter renoveringen var lägenheten nästan som ny, det kan jag lova! Vi höll på i ungefär två veckor. När vi nästan var klara bara lite småfix kvar och en hög med gammalt byggskräp kvar i hallen som skulle till tippen fick han plötsligt en idé:
Du kanske kan använda det som är över. Stoppa in det i ditt garage ett tag. Kanske kan det komma till användning för dig, eller till något annat kundjobb. Då slipper du köpa nytt nästa gång. Det lät rimligt, så jag tog med mig det mesta kakel, laminat, plankor, burkar med färg. Garaget har gott om plats, och jag älskar att fixa med olika material.
Jag bestämde mig för att prata lite mer med honom om saken tur att jag hade mobilen igång när vi snackade. Det han sa när vi såg varann i ögonen, förvånade till och med mig. Jag ska berätta:
Det är lite av min hobby, det här. Jag tackade honom uppriktigt. Vi var helt överens. Renoveringen blev klar framåt kvällen, skräpet åkte antingen till tippen eller till mig för förvaring. Vi satt en stund och firade ordentligt tillsammans, och sen åkte jag hem.
Dagen därpå rullade på som vanligt. Vid tvåtiden ringde min kusin igen: Tjena, jag tänkte på byggmaterialet. Du är nog skyldig mig för det ändå… Alltså, det där laminatet är riktigt fint. Plankorna är i bra skick, och kaklet skulle du säkert få det sålt om du ville. Kan du swisha över lite pengar?
Det är svårt att beskriva hur förvånad jag blev. Han hade ju sagt kvällen innan att det var okej, och nu ville han ändå ha betalt. Han hade sagt att han skulle ringa senare angående jobbet, men det gjorde han aldrig. Jag blev faktiskt riktigt ställd.
Nu vet jag inte alls hur jag ska bemöta honom. Hur ska vi prata vidare? Jag har ju hjälpt honom gratis, och det som blev över var ju sådant han tänkt slänga. Ingen annan skulle ha brytt sig om de resterna. Borde jag börja ta betalt när jag hjälper till med reparationen nästa gång?
