Victoria stod i dörröppningen och höll nervöst Mark i handen. Rädsla lyste i hennes ögon och benen darrade lätt.
Mamma, det här är min vän. Victoria, sa Mark, som just hade kommit hem från ännu en affärsresa.
Han hade varit borta i två veckor och denna gång kom han inte ensam. Mark och hans föräldrar bodde i en tvåa i Göteborg. Därför sov Victoria i Marks rum på natten, medan han tog kökssoffan.
Var har du hittat henne?, undrade hans mamma med en misstänksam blick. Alla unga nuförtiden klär sig så färgglatt och har ringar i ögonbrynen.
Mamma, jag hade tur. Jag träffade henne på studentkorridoren där jag blev placerad. Hon har vuxit upp på barnhem.
Nästa morgon kom Marks syster Lina förbi för att hälsa på sin mamma.
Var är dina ungdomar?
De gick till Skatteverket för att lämna in en ansökan.
Din Mark är ju fortfarande så ung. Och varför behöver han en tjej från barnhemmet? Gömt undan dina värdesaker har du väl? Man vet ju aldrig vad folk har för sig.
Vad babblar du om? utbrast Marks mamma upprört.
Jag har också vuxit upp på barnhem. Menar du att jag blev sämre än andra? sa mamman med stolthet. Marks pappa tog Victorias parti och la en beskyddande hand på hennes axel.
Vänta du bara. Hennes gener ska nog visa sig, fortsatte Lina spydigt.
Prata inte så om Victoria! ropade pappan ilsket.
Marks föräldrar trodde på att han själv skulle få fatta sina val.
De la sig därför inte i hans liv. Barnen valde att bo kvar hos föräldrarna en tid innan de planerade att hitta något eget. Egentligen var Victoria ingen vidare hemmadotter. Svärmodern funderade fler än en gång på att ge upp, men svärfadern stod alltid på hennes sida.
Senare berättade Mark att Victoria tänkte söka in till universitetet och läsa nordiska språk. Det verkade som om han skulle bli den som försörjde dem under tiden. Hans mamma var inte nöjd med upplägget, men hon vågade inte säga emot. Hon visste också att det krävs en utbildning i dagens samhälle.
Efterhand flyttade ungdomarna till en egen lägenhet. Victoria började vikariera som lärare på deltid.
Svärmodern tyckte synd om sin son och erbjöd dem att flytta tillbaka en tid, men svärfadern respekterade parets beslut.
En dag kom svägerskan med två stekpannor under armen.
Se här! Jag säljer den ena om du vill ge den till barnen, vet du. Alla har det kämpigt nuförtiden, och de där har det nog ännu tuffare.
Mina barn klarar sig utmärkt, svarade Marks mamma. Victoria pluggar, håller ordning hemma och lagar mat.
Svärmodern gav Victoria en stekpanna och visade noga att hon bara skulle röra i den med träslev.
En vecka gick. Svärmodern kom på besök och fann Victoria i köket med tårarna rinnande.
Biffarna blev brända, snyftade Victoria. Jag diskade stekpannan med stålull. Det var ju en gåva från dig.
Men lilla vän, det ordnar sig, sa svärmodern och tröstade henne.
Mark fann dem ihop på golvet. Han tänkte säga något, men viftade bara undan med handen de skulle nog klara ut det själva.
Det har gått arton år sedan dess. Victoria är numera biträdande rektor. Under dessa år blev hon svärmoderns egen dotter, men svägerskan förblev avundsjuk hela livet.
Betyder verkligen bakgrunden något, om en människa har ärlighet och värme i sitt hjärta? Det viktigaste är trots allt hur vi är mot varandra inte varifrån vi kommer.
