Du, vet du vad som hände i somras? Vi fick besök av min frus lillasyster du vet, hon som alltid är samtalsämnet nummer ett i familjen. På släktträffarna är det bara Emma hit och Emma dit hur bra hon var i skolan, att hon pluggade klart på universitetet, att hon har fått jobb direkt inom sitt område. Den perfekta dottern, eller hur?
Själv är jag gift med den äldsta dottern, och hon hade ju inte ens läst klart sina studier innan vi gifte oss. Men ingen verkade bry sig om det jag har ju min egen firma, bostadsrätt i Vasastan, ny Volvo och helt okej med pengar. Trots det var Emma ändå alltid favoriten.
Hur som helst, nu i sommar dök Emma upp hemma hos oss och frågade om jag kunde låna henne lite pengar. Hon skulle lägga handpenning på en lägenhet och saknade insatsen. För mig var det inte någon jättesumma i svenska kronor, så jag sa självklart. Hon lovade så heligt att betala tillbaka varje månad, jobbade ju statligt och allt.
Pengarna hann knappt trilla in på hennes konto förrän hon drog till Gotland en vecka senare. Jag blev faktiskt rätt paff liksom, hon hade ju inte råd med insatsen men nog pengar till semester? Till resten av släkten sa hon att hon sparat hela året just för resan, men ännu hade hon inte köpt någon lägenhet.
Jag frågade rakt ut, och då sa hon att hon ändrat sig och inte skulle köpa någon bostadsrätt längre. Okej, men då bad jag henne bara vänligt att betala tillbaka lånet så snart som möjligt, eftersom det faktiskt var till tänkt för en lägenhet, inte till bad på Fårö.
Vet du vad hon svarar? Jag kommer tjäna mycket pengar snart, så du får vänta lite. De finns inte just nu. Jag blev riktigt sårad av attityden.
Hur slutade det hela? Jodå, som du kanske kan gissa: Emma gick raka vägen till min svärmor och berättade att jag tjatat om pengarna innan vi ens kommit överens om någon deadline och att man inte behandlar familj så. Plötsligt var Emma återigen den lilla ängeln, och vi blev de där hemska, rika typerna. Du vet hur det är i svenska släkter.
