Kan jag få lite vatten! Halsen är så torr, jag har ropat i en evighet och du skramlar bara med kastrullerna det är nästan som att du gör det för att inte höra mig!
Det vassa, gnälliga rösten som hördes från sovrummet fick Elin att rycka till och nästan tappa sleven. Hon suckade djupt och räknade till tio en vana hon skaffat sig under de tre senaste åren i detta inferno. Köket doftade av kokt kyckling och mediciner en blandning som fastnat i både tapeter och gardiner. Elin stängde av spisen, hällde upp rumstempererat vatten varken kallt eller varmt och gick in till svärmodern.
Siv Johansson halvligger på höga kuddar och liknar en gammal missnöjd fågel. Hennes klara, vassa blick följer varenda rörelse Elin gör. På nattduksbordet bland medicinaskar, pillerblister och korsord ligger ett tjockt kuvert i brunt papper, som Elin aldrig sett tidigare.
Här, Siv, drick lite, säger Elin lugnt och sträcker fram glaset. Jag hörde inte, fläkten var på. Buljongen är klar, jag ska snart mosa grönsakerna som läkaren sa.
Svärmodern tar några små klunkar, grimaserar som om det var ättika, och ställer bort glaset.
Alltid ska du hitta ursäkter, muttrar hon och torkar munnen med lakanet. Fläkten, dammsugaren, telefonen. Och jag ska ligga här, dö av törst.
Så ska du inte säga. Jag är alltid nära, säger Elin, van att låta klagomålen rinna av henne. Hon rättar till täcket och får syn på kuvertet igen, där ett hörn av ett dokument med riksvapen sticker ut.
Vad har du där? Nya papper från doktorn? frågar hon och nickar mot bordet. Ska jag hämta i apoteket?
Siv slår snabbt sin hand över kuvertet. Oväntat kvick för någon som nyss beskrev hur omöjligt det är att lyfta en sked.
Rör inte! väser hon. Det angår inte dig. Det är mina personliga papper.
Elin blir ställd. Vanligtvis vill Siv att hon ska ha koll på allt medicinska journaler, elräkningar, brev från Pensionsmyndigheten. Denna plötsliga hemlighet är ny.
Jag undrade bara börjar Elin, men då slamrar det i ytterdörren och tunga steg hörs i hallen.
Erik är hemma! Sivs ansikte förändras omedelbart; hon får fram ett sockersött leende. Kom, min pojke, rädda mig från den här fängelsevaktaren!
In kliver Erik, Elins man. Han ser trött ut, kostymen skrynklig och slipsen sned. Han jobbar som försäljningschef och har de senaste månaderna mest varit på kontoret, för att slippa hemmet där sjukstugan och ständig missnöjdhet råder.
Hej mamma. Hej Elin, mumlar han och ger sin mor en snabb puss på kinden, utan att ens titta på Elin. Vad är det nu? Vilken fängelsevakt? Elin tar hand om dig som om du vore ett barn.
Ja så säger Siv surmulet. Hon bara väntar på att jag ska försvinna. Tror jag inte ser, men hennes ögon är kalla, tomma. Ingen kärlek, bara plikt.
Elin känner bitterheten stiga i halsen. Tre år sedan slog Siv Johansson ut av en stroke och man stod inför valet: hemhjälp eller äldreboende. Hemhjälp var för dyrt, äldreboende avfärdade Erik direkt vad ska folk säga, lägga mamma på hem. Då sade Elin upp sig från jobbet på biblioteket, flyttade Siv från hennes tvåa till deras trea, och den gamla lägenheten hyrdes ut för att täcka medicin- och rehabiliteringskostnader.
Jag dukar fram, säger Elin tyst och lämnar rummet.
Vid middagen petar Erik håglöst i köttbullarna.
Gott? frågar Elin, och hoppas ändå på lite värme.
Det duger, säger han utan att släppa mobilen. Du, mamma ville att Lina skulle komma på besök. Hon säger att hon saknar henne.
Lina är Sivs brorsdotter en högljudd kvinna i fyrtioårsåldern, alltid överdrivet sminkad och totalt oskicklig i hushållsarbete. Kommer två gånger om året, tar med billig prinsesstårta, sitter en stund och pratar om misslyckade dejter och försvinner, lämnar en hög disk och stark parfym efter sig.
Varför det? undrar Elin. Siv har högt blodtryck, hon behöver lugn, och Lina är ju som en stormvind. Hon gör bara Siv upprörd igen.
Mamma vill. Något ärende, säger hon. Låt henne komma i morgon, det går över på en timme.
Nästa dag kommer Lina prick klockan tolv. Hon dansar in, klackarna på, över det nytvättade mattan och ropar:
Elin, hej! Har du gått upp? Den där morgonrocken gör dig bred! Var är Siv? Jag har godsaker med mig!
Hon förde en påse skumgodis helt olämpligt för Sivs diabetes.
Elin pekar utan ett ord mot sovrummet. Lina försvinner dit och därifrån hörs genast viskningar och snyftningar från svärmor. Elin går till köket och sorterar bovete, men oro gnager. Kuvertet på nattduksbordet kommer inte ut ur tankarna.
En timme senare öppnas dörren. Lina kommer ut med det bruna kuvertet i hand, stoppar det snabbt ned i sin stora väska.
Nu drar jag, Elin! Dags att jobba. Siv sover, väck henne inte. Du är duktig, du sköter henne bra här är rent! Fast gardinerna är gammalmodiga, jag hade bytt.
Och hon försvinner lika snabbt som hon kom.
På kvällen, när Elin byter sängkläder på Siv någonting både fysiskt och psykiskt krävande, särskilt som Siv inte hjälper till vågade hon fråga:
Vad var det för papper du gav Lina? Behöver du kopior? Ska jag lämna något hos handläggaren?
Siv kisar listigt. I blicken finns ett slags skadeglädje.
Det, Elin, är min tacksamhet. Lina är den enda som älskar mig osjälviskt. Inte för lägenhet, inte för arv, bara för att vi är släkt. Blod är tjockare än vatten.
Elin fryser inombords.
Vilken lägenhet? Din gamla tvåa hyrs ut, pengarna går till din behandling. Vi kom ju överens om att den skulle gå till våra barn sedan, efter dig.
Siv skrattar torrt.
De kan dela på det oskjutna björnens skinn, men jag har bestämt själv. Notarien var här idag medan du var på ICA. Nu är det klart jag har gett tvåan till Lina.
Elin står med lakanet, helt förstenad.
Gett bort? Till Lina? Hon har aldrig ens gett dig ett glas vatten! Hon vet inte ens vilka mediciner du tar!
Hon klagar inte! skriker Siv. Du går bara runt med din sura min, som om du gör mig en tjänst! Tror jag inte märker det? Väntar bara på att jag ska dö så du kan få lägenheten. Men nu är den Linas enligt svensk lag, gåvobrev! Nu får du inget.
Elin sätter sig på stolen benen bär henne inte. Tre år. Tre år av sprutor, blöjbyten, gnäll, sömnlösa nätter. Offrad karriär. Allt för att kallas girig främling?
Vad säger Erik? frågar hon svagt. Vet han?
Han får veta när tiden är inne. Jag gör som jag vill med min egendom. Gå och värm soppa och byt blöja, det skaver.
Elin reser sig, alldeles lamslagen, går ut ur rummet, tar på sig jacka och väska och lämnar lägenheten. Hon måste få luft.
Hon vandrar runt i Malmö i timmar, tills hon fryser. Tankarna snurrar runt svek inte bara från Siv, det hade hon aldrig väntat sig kärlek från men från Erik. Notarien kunde inte bara komma in, någon måste ha öppnat och lämnat papper.
När hon kommer hem sitter Erik vid köksbordet och äter buljongen direkt ur kastrullen.
Var har du varit? snäser han. Mamma skriker, blöjan är blöt och du är borta! Ska jag byta hennes blöja? Jag är man, det är äckligt!
Elin tittar på honom. För första gången på tjugo år ser hon honom utan filter inte kärlek, inte styrka, bara en bekväm, egoistisk pojke.
Erik, säger hon stilla. Din mamma har gett bort lägenheten till Lina. Du visste det?
Erik sätter buljongen i halsen, röd i ansiktet.
Vadå gåvobrev? Du svamlar!
Nej, jag svamlar inte. Hon berättade själv. Lina hämtade pappren idag. Notarien kom när jag var på ICA. Vem släppte in honom? Du har extranyckel, kan du ha kommit hem på lunchen?
Erik undviker hennes blick och börjar nervöst smula bröd på bordet.
Ja jag åkte förbi. Mamma sa att det var något med pensionen. Jag släppte in juristen, men jag hann inte kolla allt, Elin! Jag skulle tillbaka till jobbet!
Du hann inte? Elins röst darrar. Din mamma tog från våra barn ett arv och gav det till en släkting, och du hann inte? Vem ska nu betala medicinerna? Hyran försvinner, Lina säljer lägenheten. Ska vi klara oss på din lön? Ska jag jobba igen och försörja henne, som just spottat mig i ansiktet?
Börja inte gråta! Erik slår näven i bordet. Mamma är sjuk, har inte klart i huvudet! Vi tar detta till domstol erkänner henne otillräknelig om det behövs!
Otillräknelig? Elin skratt bittert. Du sa ju att hon är glasklar när hon berömde dig. Notarien har nog fått intyg. Lina har planerat allt.
Från sovrummet hörs ropet:
Någon där! Jag är dyngsur! Elin! Kom och byt på mig!
Erik grimaserar.
Elin, gå nu. Vi löser det sen. Hon kan inte ligga i smuts.
Nu brister något i Elin. Den tråd av plikt och tålamod, den blir av. Hon ser på sina händer röda och grova av tvätt och städning. Hon minns när hon sist var hos frisören, när hon drömde om att åka till Gotland, men Hur ska vi göra med Siv?
Nej, säger hon.
Vadå nej? Erik fattar ingenting.
Jag går inte. Jag tänker inte tvätta henne. Jag tänker inte laga soppa. Jag tänker inte höra mer kränkningar. Hon har fått ny ägare på lägenheten Lina. Enligt lag är gåvobrev bindande. Men moraliskt den som får tillgångarna får också ansvaret. Ring henne. Be henne komma och tvätta.
Du är galen! Erik står upp. Lina svarar aldrig nu! Hon kan inte ens Elin, det är min mamma!
Just det. Din mamma. Inte min. Och hon gav bort lägenheten till brorsdottern. Jag är en främling. Fängelsevakt, som hon sa.
Elin tar sig till sovrummet inte för att hjälpa Siv, utan till deras eget rum. Hon tar fram resväskan ur garderoben.
Vad gör du? Erik står förskräckt i dörren.
Jag flyttar till min mamma. Det är liten etta, men där finns riktig luft.
Elin, sluta! Siv var impulsiv! Vi fixar det! Lämna oss inte! Hur ska jag klara henne ensam? Jag jobbar ju!
Hyr hemhjälp. Ja, just det, pengar finns ju inte Lägenheten är borta. Du får klara dig. När du jobbar, när du är hemma, på helger. Välkommen till mitt liv, Erik.
Hon slänger ner kläder, böcker och tröjor i väskan. Tårarna stiger men hon bryr sig inte bara att komma ut snabbt.
Elin, du får inte gå! Han försöker ta hennes hand. Du är min fru! Du ska vara med mig i nöd och lust!
Nöd har jag haft, Erik. Tre år. Någon lust har jag aldrig sett. Och förresten, hon zippar väskan jag ansöker om skilsmässa.
För lägenheten?! Du är så snål!
Inte för lägenheten, idiot! skriker hon. För att du gjort mig till slav! För att du släppte in notarien och svek mig! För att du nu inte ens ber om ursäkt, utan undrar vem som ska byta blöja!
Hon släpar väskan till hallen. Från Siv hörs gråt och svaga rop.
Erik! Hon har lämnat mig! Hon vill döda mig! Ge mig vatten!
Erik springer mellan dörrar.
Elin, snälla Stanna åtminstone över natten!
Jag lämnar nycklarna på bordet, säger Elin kallt. Hej då.
Hon lämnar trapphuset och tar hissen ner. När hissdörrarna stängs, lutar hon pannan mot spegeln och börjar gråta. Men det är befrielsens tårar.
Den första veckan hos mamma går Elin som i en dimma. Hon sover tolv timmar om dygnet, promenerar i Slottsskogen och äter. Hon har bytt nummer och låter bara de närmaste höra av sig. Men nyheter når henne ändå.
En bekant berättar att Erik försökte få tag på Lina hon svarade inte, men sedan sa att presenten är en present, inga förpliktelser står i gåvobrevet. Hon ska sälja lägenheten, behöver pengar till sitt företag, och gav två månader åt hyresgästerna att flytta ut. Det viktigaste hon tipsade att Siv skulle få plats på äldreboende om sonen inte klarar sig.
Erik tog ut obetald ledighet, sen sjukskrivning, försökte ringa barnen Simon och Elsa, som pluggar i Uppsala och Stockholm och bad dem komma och hjälpa med farmor. De ringde Elin.
Mamma, pappa säger att du är förrädare, sa Simon. Men vi vet vilken hjälte du är. Vi kommer inte. Det är tenta. Dessutom farmor valde Lina.
Elin är stolt över barnen; de ser klart.
Efter en månad har hon fått tillbaka jobbet på biblioteket. Liten lön, men lugnet och bokdoften läker hennes själ. Hon ansöker om skilsmässa. Erik kommer inte till rättegången.
En kväll står Erik utanför mammans port, grå och ovårdad, andedräkt av alkohol och sjukdom som Elin känner allt för väl.
Elin han närmar sig. Hjälp mig. Jag klarar henne inte. Hon skriker dygnet runt. Lina har sålt tvåan, fick knappt något, pengarna från uthyrningen är slut. Hemhjälp har vi inte råd med, jobbet har jag förlorat
Elin känner inget annat än avsmak.
Och jag då, Erik?
Du kan ju du vet hur man gör. Kan du komma tillbaka? Jag förlåter allt. Vi säljer vår lägenhet, köper mindre och hyr någon.
Du förlåter? Elin höjer ögonbrynen. Här har du fel. Det är jag som skulle behöva förlåta men det vill jag inte.
Siv gråter och saknar dig. Säger att du gjorde bäst gröt.
Det skulle hon tänkt på tidigare. När hon ringde notarien.
Men Lina har lurat oss! Hon är bedragare!
Lina gjorde det hon fick tillåtelse att göra. Siv försökte köpa kärlek med kvadratmeter så blev det, affären är klar, klagomål ej godtas.
Du har blivit hård, hviskar Erik.
Nej, fri, rättar Elin. Gå nu, Erik. Och kom inte tillbaka. Vi har domstol om en vecka. Jag hoppas det går snabbt.
Hon går förbi honom, öppnar porten.
Elin! ropar han. Om jag skickar Siv till äldreboende? Det är kö, massa papper jag vet inte hur man gör! Kan du hjälpa?
Elin stannar till. Ser sig om.
Använd internet. Du är chef, eller var. Klarar du. Jag har gjort mitt.
Dörren slås igen.
Uppe i lägenheten ställer hon sig vid fönstret. Erik står kvar där nere, liten och slagen av ansvar han länge har lagt på andra. Elin drar för gardinerna.
I köket visslar tekokaren. Mamma bakar kålpiroger.
Vem var det, Elin? frågar mamma från köket.
De hade fel adress, mamma. Bara fel adress.
Elin sätter sig vid bordet, tar en het pirog och smakar. Det är gott. För första gången på tre år har maten smak. Livet går vidare och nu är det bara hennes. Siv fick det hon förtjänade: en släkting med pengar och en son som för första gången måste mogna, även om det sker sent. Rättvisa ibland är den kall, men den mättar ändå.
Och kanske är den största lärdomen att man inte kan köpa genuin omtanke den måste förtjänas med respekt och ödmjukhet.
