Jag hade varit ihop med Daniel i tre år när han frågade om jag ville flytta in med honom, vilket innebar att jag skulle bo hos hans föräldrar i Växjö. Efter att vi gifte oss började allt gå utför.
Min svärmor, Birgitta, skyllde alltid sina sons synder på mig, vilket ledde till ständiga bråk och missförstånd. Oavsett om jag jobbade eller var hemma ifrågasatte hon mina val. En söndag ville vi bara ta en sovmorgon, men Birgitta stormade in i vårt rum och predikade om hur vi borde ha varit uppe för länge sen. Daniel försökte försvara oss, men hon hävdade att det var hennes hus och att hon bestämde allt där.
Till slut stod Daniel inte ut längre och började samma kväll leta efter en lägenhet att hyra på Hemnet. Priserna var i nivå med en liten rymdkapsel 12 000 kronor i månaden men det fanns knappast några alternativ. Så fort vi flyttade började saker och ting kännas bättre.
Senare kollade vi på en tomt, men vi hade inte råd med en brunn. Vi bad Daniels föräldrar om hjälp. Min egen pappa gick bort när jag var liten, och min mamma, som bor i en liten by i Småland, har tagit hand om mina två yngre bröder.
Vi började bygga hus från grunden, och under arbetet snubblade jag över papper som visade att tomten stod i Birgittas namn. Jag blev paff och berättade för Daniel. Han sa lugnt att det bara var en formalitet, eftersom våra föräldrar hade betalat och sen fört över ägandet till oss.
Jag köpte inte riktigt hans förklaring och sa till Birgitta att hon skulle packa sina tulpanlökar och lämna vårt hus. Vi bodde isär i en månad, men Daniel lovade att fixa allt och övertalade mig att ge honom ännu en chans. Några månader senare fick jag reda på att jag var gravid, och min gamla dröm blev verklighet.
När jag fick veta det tog vi åter kontakt med svärföräldrarna, men deras beteende var detsamma. De ringde och ville att vi skulle komma över och visa bebisen, trots att jag bad om att få vara ifred. Birgitta bidrog till ännu mer drama, vilket ledde till småbråk mellan mig och Daniel. Jag påminde honom om alla löften som inte uppfyllts och hans familjs eviga dåliga attityd.
Så kom vändningen. Birgitta ringde min mamma och diskuterade om vi skulle skriva om huset, men mamma blev tillsagd att ge upp halva värdet på huset. När hon vägrade, skyllde Birgitta på mig, och sa att jag inte förstod vad hårt arbete var och att jag gjorde för lite.
Där och då insåg jag att vi aldrig skulle kunna komma överens. Pengarna styrde hela deras liv och mitt tålamod var slut. Jag behövde ingen som talade om för mig hur jag skulle leva. Jag bestämde mig för att börja leva för mig själv, inte för någon annans förväntningar.
Jag ångrar inte mitt val. Jag vet att jag klarar att försörja mig själv och mitt barn. Mest troligt kommer Daniel att bo kvar med min mamma.
Vad tycker du gjorde jag rätt?
Det kan ses som ett sätt att prioritera sitt eget välmående och självständighet, med tanke på de stökiga släktrelationerna. Livet är ju ingen tårtbit, och varje person måste göra sitt bästa för det egna och barnets skull.
